2006-02-28

Ulrich Schnauss - A Million Miles Away

Den perfekta musiken att rulla en film till, bakom ögonlocken.

I den nuvarande befinner vi oss utomhus, i följetongen den perfekta klubben - den som inte finns och aldrig kommer finnas, förutom i drömmen. DJ:n spelar sista låten och istället för att gå hem eller dansa vidare, lägger sig människorna ner i det gryningsvåta gräset och sluter ögonen. De är inte ensamma, utan en enhet, och vita och svarta kaniner sluter upp runtomkring dem. Allesammans ligger de kvar där länge och stirrar upp mot den stjärnklara himlen, lyssnandes till avslutningslåten på drömklubben, gå-hem-sången som ingen vill gå hem till.

Ulrich Schnauss heter drömfabrikanten den här gången. "A Million Miles Away" är en alternativ dröm om musiken.

The Go-Betweens - Surfing Magazines

Ibland går det inte att lyssna på något annat än Go-Betweens. Jag antar att det är lite av en snuttefilt för mig, men i min värld har Go-Betweens alltid varit en musikalisk konstant på nått sätt. Musik som man kan återvända till gång på gång, när allt annat känns trist och meningslöst. Idag är en sådan dag. Jag bläddrade lite på ipodden när jag skulle cykla hem från jobbet, men det var inget som dög. Jag behövde höra Robert Forster och Grant McLennan. Idag passar jag på att lyssna på "Friends of Rachel Worth" som kom 2000 och som egentligen är den enda av 2000-talets skivor som har drabbat mig. På något sätt känns det ändå tryggt, Go-Betweens har sin storhetstid bakom sig och det gör liksom inte så mycket, för ibland går det inte att lyssna på något annat.

2006-02-26

Ballboy - Olympic Cyclist (Peel session)

Längdskidåkning är en vacker sport - med tradition, klass och värdighet - obruten av eventuellt snor i skägget. Någonting speciellt sker då de ensamma människorna far fram i spåren på de längre distanserna, reducerade till ett högre syfte. Skidåkning är vinterns cykling, det är lika vackert, krävande, omänskligt i vad det begär av utövaren; fullgörandet av sträckan, allena med sin utrustning. I sina bästa stunder åminner de fina bilderna från snömästerskapen i bergsbyarna om en annan, gammal, värld som jag gärna skulle vilja vara en del av.

Desto mer osmakligt och tidsenligt ter sig masstarten i femmilen vid denna åtanke. Inte heller har man kommit så långt i strategin för den nu valda specifika formen. Det är häpnadsväckande osofistikerat. Istället för att de medelmåttiga lagmedlemmarna går upp och drar och rensar fältet för de starkaste, så promenadåker man nästan hela sträckan och överlåter segern till de andra lagen som är bäst i spurten. Man borde lära av hierarkierna och taktikerna i den mest taktiskt fulländade sporten, nämnda cykling. Då skulle man dessutom slippa söndagsåkning och sprintavgöranden med alldeles för många deltagare. Där man ändå inte har en möjlighet att ta segern utan blir placeringar som 6:a, 10:a och 25:a istället.

Jag tröstar mig med tankar på touren och lyssnar på den fine John Peels inspelning av Ballboys "Olympic Cyclist". Kanske är det Euskadis år i år.

2006-02-25

Disko Anne & Karvaopelit - Rokkibaby [Rock Your Baby]

Det har varit ett glädjande fint OS för Sverige hitills. Och då har vi ändå kvar femmilen, olympiadens främsta gren och loppet som kommer närmast bergssträckorna i Pyrenéerna i tävlingen om världens största sporthändelse.
Imorgon tilldrar sig förutom denna klassiker också den efterlängtade finalen mellan Sverige och Suomi i hockey. Och för att inte alla som håller på det förlorande laget ska gråta blod och tänka onda tankar när de finska sisulejonen tar hem segern, bjuder jag på lite sexig poplounge, sjungen på det vackraste språket i världen.
Det låter ungefär som om Chris Isaak skaffat finsk tjej, börjat harmonisera vokaler och tagit med henne till Colette, där de tillsammans med hippa fransmän i elektronikaskägg spelar musik för Per Hagman i mineralvattenbaren.
Och tycker ni det låter dåligt så tillhör ni antagligen dem som har den dåliga smaken att heja på Sverige i hockey.

2006-02-24

The Very Best of Italo Disco: 05 Scotch - Disco Band

I Love Hits skivbolagsboss Joakim, även känd som mannen som kan mer om italo än Per Hagman, berättar om discobandet Scotch:

Hostlåten. Alla födda innan 1980 har förmodligen ett förhållande till den. För eller mot? Lyssna på 80-talets mest taktfasta eurobeat, den obegripliga texten som tycks bestå av ett osorterat rabblande av ofullständiga fraser, och de mördande melodislingorna. All the makings of a classic. Någon gång vill jag berätta om Scotchs debutplatta "Evolution", och hur missförstådd den är. Men vi väntar lite med det, och lyssnar på "Disco Band" en gång till.

2006-02-22

Ajello - Amore Alieno (Cagedbaby Bigbaby Mix)

Vad har hänt? Har bloggen blivit avslöjad av DN? Har L'amour à trois tappat stinget? Oroa er inte, vi har legat lite lågt mitt i veckan bara. Idag bjussar jag på en discostänkare som visserligen inte är helt ny, men det gör ju inte låten sämre, eller hur? Extra glad blev jag när jag hittade fina bilder från min favorit-teen-alien-serie Roswell, som behandlar samma tema som Ajello.

2006-02-21

Kopia - Anemon

Någonstans i Sverige, närmare bestämt i Malmö, sitter en ung man med gyllene leksaksfingrar. Han heter Douglas Holmquist och har skänkt oss vacker musik länge vid det här laget. Ty det måste ha varit nästan ett halvt decennium sedan Rodriguez (som jag är stolt över att ha gjort den sista intervjun med någonsin) tog Skåne med storm. För att inte tala om bandet som föddes ur Rodriguez kvarlämningar, Dr Higgins, som även de belägrade våra örontrummor och spaghettiben med den finaste cirkusmusiken. I Kopia står Douglas ensam kvar, men hans händer smeker plastklaviaturet lika vackert som någonsin och många av hans tidigare bands främsta kännetecken lever till min stora glädje fortfarande. Det handlar först och främst om den lättfotade lekfullheten och det mjuka melodihjärtat, som här samverkar med mer moderna influenser ur den kontemporära indie-euron och housepopen.

Det handlar vidare om perfekta syntslingor som multipliceras med varandra, opålitliga trummaskiner som är för spjuveraktiga för att hela tiden gå i samma tempo, och flinka fingrar som dekonstruerar genom att bland annat låta basen tas itu och sättas samman igen. Den mjuka, lekfulla och melodiska pophousen åker för mycket barnsligt dekonstruvistisk berg- och dalbana för att nåt elektrohousegolv skulle tänka sig att spela det, men my god, vad dess instinktiva catchiness charmerar min värld.

2006-02-20

Lucksmiths - There is a light that never goes out

För ett tag sen bodde jag i Göteborg och det är fortfarande en av mina favoritplatser. Oftast förstår jag inte alls varför jag lämnade det men det hade nog med rastlösheten att göra. När jag blir gubbe ska jag kanske stanna där och bo i ett av de fina röda husen i Majorna, mata fåglarna i Slottskogen och berätta för mina barnbarn om tiden då det fanns pingviner i parken. En av kvällarna jag kommer ihåg mest var när jag och min fina vän Linnea gick till Kronan och tittade på Dorotea som hade en briljant sång om att äta choklad, om jag kommer ihåg det rätt, och sen Lucksmiths som alltid kunnat fylla en kväll med den allra bästa mjukisindien. Jag kanske glömmer Lucksmiths lite ibland men så råkar jag höra en fantastisk sång som gör att man påminns om vilka som bor i de där små rummen i hjärtat. Det var precis vad som hände i förra veckan när jag hittade den här som jag missat. 80-talets jinglejangledepp möter Melbournes bästa koftpoppare och det blir såklart alldeles underbart. Fast jag gillar nog fortfarande Stayaway stars bäst av allt.

2006-02-18

Arvo Pärt - Spiegel im Spiegel (version 2)

Jag vaknade precis och drömde att Kopernikus varit begravd i minst 400 år och flera personer efter honom hade hittat nya planeter. I drömmen, en betjänt hade tagit hand om honom och som när min morfar led, så led Kopernikus på slutet. Han hade levt hela sitt liv med glaskristallerna som glasbruken i Småland glömt, men jag glömde dem aldrig. Hans små koffertar med snapsglas och spill som han stolt visade för mig som barn. Gröna, blå, röda. Förvridna rester från förr. Jag glömmer dig aldrig, Kopernikus, Bertil. Du som uppfann planeterna, skulle älskat Arvo Pärt, spelade krocket på somrarna, skyddade oss från de andra, arga kolonilottsägarna så vi kunde bada med svanar. Kunde du se mig nu skulle du skratta. Skulle jag se dig nu skulle jag ge dig en kram och hoppas att allt ordnar sig. Det ordnar sig. Vi ses i sommar.

2006-02-17

Red House Painters- Katy Song

Engelska tésalonger, höst, promenader över frusen is, lägenheter med brunrödmurrig inredning, gråa kläder, kafferep med kanellängd, barndomsminnen, vandringar in i sig själv, kanske m någon annan, hålla handen eller sitta ensam.
Allt det är ord och associationer som dyker upp denna tågresa mellan Stockholm & Göteborg en mörk kväll, lyssnandes till "Katy Song" av Red House Painters. Det är ord som dyker upp för att beskriva musiken till en fiktiv samling av ljud för sådana här resor. Sånger som passar perfekt för att resa, på jorden & in i sig själv. Fina följeslagare att ha med sig på vägen, helt enkelt.

Jag skulle vilja berätta, för er som inte vet det, att Red House Painters och deras - kattälskande, människohatande - ledare Mark Kozelek, gjort några av de vackraste sånger som finns. Och jag skulle vilja berätta lite mer om "Katy Song", som är en av de allra finaste.

Den är ljudet av förlorad kärlek, tid, stunder med endast minnen bevarade, uttryckta genom musiken, sången - svagt, stillsamt men ändå längtandes utsjungen - ur ett gammalt pojkrum i San Francisco, in the corner where Mission street bends.

Mark sjunger

Glass on the pavement under my shoe
Without you is all my life amo
unts to
You got some kind of family there to turn to
And that's more than I could eve
r give you

och det är så tillbakahållet & samtidigt så känslouttömmande. Det är det perfekt fångade ljudet av melankoli, svag längtan, en förlust av någon, något; en förlorad stund, ett ögonblick. Någonting, förgånget, som det kanske, kanske finns en chans att man finner igen. Men antagligen inte, och då finns bara den här sången av förlorad, endast i låten infångad och bevarad, skönhet kvar att trösta sig med. Det i sig är ljudet av någonting vackert som aldrig vill ta slut.
Och när den väl gör det, trycker man bara på play, en gång till, igen.

Jag gör precis det och det slår mig att mitt tåg nästan är framme. Att det nu är helg. Och att jag ska njuta av den; fri från arbetet, fri från rutiner, på ett annat ställe - nytt, fräscht, rent, fint. "Katy Song" rensade själen från distraktioner. Det behövdes. Vi åkte tillsammans genom vintermörkret och kom ut som oss själva på andra sidan. Och mitt tåg når sin destination om mindre än en halvtimme. Så jag och Katy önskar er en trevlig helg och att ni aldrig ska glömma sångerna som hjälpte er genom de svåra åren. De finns där alltid, fortfarande. De skapades i just det syftet. Och de hjälper än.

Syd Matters - Obstacles

Godnatt kära vänner med en lätt vemodig ballad från förra årets vackraste Coldplaysubstitut.

2006-02-16

U96 - Night in motion

Another night another dream it's always you, another vision of love that seems to be true. Jag har pådragit mig en ny sjukdom som går ut på att man får refränger av gamla eurodiscohits på hjärnan och sen måste jag titta när jag kommer hem om de verkligen är så bra som de låter inne i huvudet. Jag har blivit besviken nästan varje gång. Jag vet inte om texten ovanför är rätt men det lät så inne i mitt huvud när sjukdomen började i San Diego i höstas. Sen hörde jag den på Jack FM och den fortfarande fantastiska refrängen förstörs av en kille som kommer in och frustar typ "another night, 'nother night, a dream, a dream come true. Come true, Yeah." På bussen hem från mitt nya kontorsjobb (där internet är spärrat så man inte får blogga) i eftermiddags spelades bilder av svettiga mellanstadieungar, som dansar och vevar med armarna till Night in motion, och för första gången är jag inte besviken. Det var en underbar barndom vi hade, ibland, och att veva med armarna på ett mörkt dansgolv är fortfarande det enda de aldrig kan ta ifrån mig.

2006-02-15

Isolée - Beau Mot Plage

Det är tydligen en ny Isoléeskiva på gång, och för att ladda upp inför den lyssnar jag på Beau Mot Plage från 1999. Just idag, i ett snöigt Malmö, känns det onekligen som att man skulle behöva ligga på en strand nånstans. Fast det är klart, Isolée berättar säkert inte alls om en strand i Algeriet, såna där technoartister gillar ju bara tuffa ord i titlarna. Men, som tur är väljer jag själv vad jag vill höra, och jag hör berättelsen om en härlig sandstrand.

2006-02-14

Ellen Allien & Apparat - Retina

Den kommande skivan med Ellen Allien och Apparat, som tydligen släpps i april, är helt fantastisk. Jag borde inte ens försöka beskriva musiken, men "Orchestra Of Bubbles" är både klurigt elektronisk och poppig, svängig dansmusik på samma gång. Helt rätt i min bok med andra ord.

Det är hopplöst svårt att välja en låt att skriva om också, men jag fastnar vid de fina stråkarna i "Retina" varje gång jag lyssnar.
Skivan får mig att fundera på det här med releasedatum och sånt där. Att skriva om en låt från en skiva som har läckt och inte kommer släppas på ett par månader känns faktiskt lite ambivalent. Det är mest konstigt dock, varför ska "Orchestra Of Bubbles" ligga inlåst på ett kontor nånstans bara för att vänta in ett releasedatum? Nä, gör som The Knife och inse att musiken redan är spridd, släpp skivan med detsamma!

2006-02-13

Biker Boy - Heart

Biker Boys "Heart" kom visst ut för nästan ett år sedan på L'amourbekanta Hybris. Man kan ju undra hur dess existens lyckats undslippa oss så länge, särskilt som soundet är så Pet Shop Pop, och sången/texten doftar så mycket Smiths. Hitkänslan i låten, den fina DIY-elektroniken, och goda referenser borgar för en liten plats i mitt cykelpophjärta för Biker Boy.

2006-02-11

Flow Flux Clan - Fascination Street

Är du rädd för att bli lycklig, älskling?
Del två.


Jag har haft svår beslutsångest de senaste tio dagarna. För vilket spår från "Are You Scared To Get Happy?" ska man egentligen välja att sprida vidare, att berätta om mer specifikt? Här har vi ju faktiskt en skiva, ett album, som lyckas med det ovanliga - och för många omöjliga - att utgöra en helhet, att uppfylla albumformatets egna specifika claim to meaning. Den här lilla runda plastbiten fortsätter bara att snurra på repeat, och kräver för en gångs skull inte seriös omprogrammering och bortredigering av Yours Truly. Så jag undrar om det inte är så att kvalitetsivrarna i lilla, fina, skivbolaget Friendly Noise har gett oss årets bästa skiva, redan?

Jag har bytt favorit från dag till dag, lyssning för lyssning. Nicolas Makelberge är ett alldeles fantastiskt band, och avslutande "Johnny Johnny" befäster det faktumet. Friday Bridges "It Girl" har vi talat om här tidigare, då i just Nicolas Makelberges finfina remix. Testbilds "Landfall" är ett stycke instrumental storhet. Viktor Sjöberg gör ingen besviken med sin remix på "Stockholm belongs to us". "My everything" med Lars Blek och Action Biker är ett otroligt vackert stycke. Den är två år gammal vid det här laget, men har aldrig låtit bättre än nu, äntligen perfekt under Andreas Tillianders briljanta mastring. Radio Dept har en så hög lägstanivå att jag blir rädd. Diana's Temple är charmerande mespop. Conduo Orchestras "Referencia Remix" är charmerande ambient pa-pa-pa. Ja, ni kanske fattar vid det här laget att "Are You Scared To Get Happy?" är genomgående strålande.

Med i det absoluta toppskiktet är även nyligen omskrivna Differnets "It Never Entered My Mind" och Action Bikers "Eating Noodlemix". Båda sångerna covers på låtar av favoritband, liksom nästa nämnda, som efter allt får bli mitt val. Och logiskt nog är det just samarbetet mellan Tomas Bodén (Differnet) och Sarah Nyberg Pergament (Action Biker). Cures "Fascination Street" har aldrig låtit bättre än i deras händer. Behöver det ens nämnas att det är en oöverträffbar bedrift?

friendlynoise.se är adressen. Fastna inte på vägen. Gå inte vilse i musikträsket som är internet. Klicka dit. Läs allt fint. Beställ vacker musik.
Och var inte rädd för att bli lycklig,
älskling.

2006-02-10

Differnet - It Never Entered My Mind (live)

Så var det återigen dags att hylla ett av Sveriges allra finaste skivbolag. I dagarna kommer årets första släpp från Friendly Noise; Most Valuable Players "You In Honey" och samlingsskivan "Are You Scared To Get Happy?". Mattias och Stefan släpper inte bara ett fantastisk musik, de skriver även de finaste pressreleaserna och de mest läsvärda bloggarna. De har dessutom, var för sig, påverkat mitt musikintresse och mitt musiklyssnande mer än någon annan.

Stefan var en av dem som låg bakom popfanzinet Benno, som fick mig att upptäcka bland annat My Favorite, Lucksmiths, Barcelona, Sarahbanden och 7"-singeln. Benno bjöd in mig till en värld av pop och räddade mig från nittiotalets oändligt tråkiga "alternativa" musik. Mattias i sin tur startade internettidningen Twisterella, i vars sällskap jag lämnade den mer konventionella gitarrpopens sfär och hittade musik som sökte efter nya utryckssätt, musik som vågade lämna rockens stereotyper bakom sig och som hittade nya vägar.

Differnet hörde till favoriterna på Twisterella och på AYSTGH? gör de sin version av en annan Twisterellafavorit, Embassy's "It Never Entered My Mind". Ett självklart möte känns det som. Dessutom får vi möta Differnetfåglarna igen.
Världens bästa fåglar.

The Very Best of Italo Disco : 04 Fancy - Bolero

Vår käre gäst och italokännare, Joakim, säger:

Det har gått 20 år sedan tyske Fancy släppte denna klassiska singel,
en av 80-talets bästa. 20 år. I 20 år har denna perfekt konstruerade poplåt varit med mig på min vingliga musikaliska resa. Första gången jag hörde den var någon gång 1986 på Tracks, och Fancy var redan en favorit efter sitt första album "Get your kicks". Men "Bolero" var ändå något helt annat, den tycktes flytta fram gränserna för dramatiskt arrangerad syntdisco. Fancys sköna bögröst pratsjöng sig fram i verserna innan den förlösande refrängen, som fick hjärtat att slå volter av ren lycka.

Förr eller senare ska alla poplåtar mätas mot "Bolero". Försvinnande få klarar en jämförelse. Vi rör oss alltså i det absoluta toppskiktet. Perfektion. Magi. Fancy, du är bäst.

2006-02-09

Fosca - The Millionaire of Your Own Hair

Denna torsdagsmorgon inleddes med öppningsraderna till Foscas "The Millionaire of Your Own Hair"

I dreamt the film of my life as directed by Joseph Losey
It was eight minutes long, and cast as me was Parker Posey


och så var det plötsligt vår, år 2002, igen. Då Foscasynten, som år 2005 blev känt som housepianot, studsar i bakgrunden och den vid denna tiden ännu charmerande dandyn Dickon Edwards sjunger

It had a limited run in the small hours on Channel Four
And all of my scenes ended up on the cutting room floor

så är det svårt att inte låta sig transporteras bakåt i historien.
Där Dickon fortfarande befinner sig, som en annan Dorian Gray. Numera som assistent till Shane MacGowan, ytterligare en man förlorad i bilden av sig själv.

["Here, take a photo of me with this. They could use it as an advert. What better endorsement?"
The bottle itself contained gin and tonic.]

2006-02-08

Unai - Oh You And I

Stockholm verkar återigen ha förärats med ett evenemang som gör oss icke-storstadsbor lätt avundsjuka. Bomben anordnar pianobar och dansklubb på Vinterträdgården, och tillställningen syns vara en omedelbar succé. Fast det säger sig väl självt egentligen, för hur kan man misslyckas när världens bäste Billy spelar skivor? I lördags gästades han dessutom av Unai! Så det är klart att man borde varit där.

Men jag antar att jag får nöja mig med det näst bästa och bjuda er, kära läsare, på just Unai.

Slowdive - Here She Comes



Sing me to sleep

Sing me to sleep
I don't want to wake up
On my own anymore

2006-02-07

Det Gamla Landet - Åtta år av krig är värt ett bröllop



My kind of raj-raj.

2006-02-05

Peter Aries - Frog

Ett av Sweden's finest, lilla skivbolaget Bedroom, kan man alltid lita på! De har försett oss med ett flertal av våra favoritartister under 2005 (Nicolas Makelberge, Friday Bridge, Discolor och Rough Bunnies) och just nu tyder allt på att 2006 blir ett ännu finare Bedroomår! Den 15 februari kommer en Ep med Peter Aries, men vänta inte till dess utan ladda ner fina "Frog" härifrån, samt lika fina "Dance With Me" från Bedrooms sida. Där kan man också läsa att Peter Aries är en "House Floor Filler". Det är säkert sant, men för mig är detta precis lika bra som soundtrack för en snöig söndag i Malmö.

2006-02-04

Mstrkrft - Easy Love

Ok, Mstrkrft poserar i fåniga masker, och de försöker dessutom upprepa Eric Prydz kommersiella succé med "sexiga" tjejer i videon. Men det kan inte hjälpas, för Easy Love är en svängig lördagkvällsdänga som jag inte kan värja mig emot. Och om du liksom Mstrkrft är ute efter easy love är det kanske en förtrollning du behöver?

2006-02-02

Justus Köhncke - Timecode (Marits för Smet Mix)

De goda människorna på Smet bjuder på något vi väntat på länge - Marit Bergmans variant av en Erlend Øye, nu även på mp3. Det har varit fint live tidigare, och nu är det fint i preserverad form med. Marit + Pet Shop Boys + Justus Köhncke = kärlek på tre.

2006-02-01

Electric Six - Danger (High Voltage) (Les Rythmes Digitales Thin White Duke Mix)

Visst är ni sugna på en riktig stänkare såhär innan ni går och lägger er? Jag har haft den här låten på hårddisken ett tag men inte vågat lyssna på den. Jag menar, inte ens Jacques Lu Cont borde väl kunna göra nåt av Electric Six trista orginal? Jacques motbevisar oss dock, tar till sitt klassiska knep och drar ut på låten i närmare åtta minuter, och plockar fram något fint som vi vanliga dödliga inte kunnat se tidigare. Som lyssnare kan man bara utbrista i ett förvånat; "Va, det är inte möjligt?". Men det är sant, Jacques har gjort det igen!