Arvo Pärt - Spiegel im Spiegel (version 2)

Jag vaknade precis och drömde att Kopernikus varit begravd i minst 400 år och flera personer efter honom hade hittat nya planeter. I drömmen, en betjänt hade tagit hand om honom och som när min morfar led, så led Kopernikus på slutet. Han hade levt hela sitt liv med glaskristallerna som glasbruken i Småland glömt, men jag glömde dem aldrig. Hans små koffertar med snapsglas och spill som han stolt visade för mig som barn. Gröna, blå, röda. Förvridna rester från förr. Jag glömmer dig aldrig, Kopernikus, Bertil. Du som uppfann planeterna, skulle älskat Arvo Pärt, spelade krocket på somrarna, skyddade oss från de andra, arga kolonilottsägarna så vi kunde bada med svanar. Kunde du se mig nu skulle du skratta. Skulle jag se dig nu skulle jag ge dig en kram och hoppas att allt ordnar sig. Det ordnar sig. Vi ses i sommar.