Lucksmiths - There is a light that never goes out

För ett tag sen bodde jag i Göteborg och det är fortfarande en av mina favoritplatser. Oftast förstår jag inte alls varför jag lämnade det men det hade nog med rastlösheten att göra. När jag blir gubbe ska jag kanske stanna där och bo i ett av de fina röda husen i Majorna, mata fåglarna i Slottskogen och berätta för mina barnbarn om tiden då det fanns pingviner i parken. En av kvällarna jag kommer ihåg mest var när jag och min fina vän Linnea gick till Kronan och tittade på Dorotea som hade en briljant sång om att äta choklad, om jag kommer ihåg det rätt, och sen Lucksmiths som alltid kunnat fylla en kväll med den allra bästa mjukisindien. Jag kanske glömmer Lucksmiths lite ibland men så råkar jag höra en fantastisk sång som gör att man påminns om vilka som bor i de där små rummen i hjärtat. Det var precis vad som hände i förra veckan när jag hittade den här som jag missat. 80-talets jinglejangledepp möter Melbournes bästa koftpoppare och det blir såklart alldeles underbart. Fast jag gillar nog fortfarande Stayaway stars bäst av allt.