Brian Eno & David Byrne - Mea Culpa

Sommaren 2004. Ingen vidare sommar. Det regnade hela tiden, jag jobbade för det mesta. Min räddning var Brian Enos ambientskivor, som snurrade non-stop i min skivspelare. Jag lyssnade nog mest på Apollo: Atmospheres & Soundtracks, en perfekt kontrast till regniga cykelturer och tristess på ett iskallt lager.
Våren 2006. Kumminbröd och rosévin hemma hos Björn, sedan dans till Tim Sweeney på Inkonst. En fantastisk kväll på alla sätt. Brödet, osten, vinet och människorna i all ära, men jag minns egentligen bara att Tim Sweeney spelade Talking Heads Once In A Lifetime.
Sommaren 2006. Inte förrän nu har jag tagit tag i saken och införskaffat My Life in the Bush of Ghosts. Inte helt fel att vänta i och för sig, eftersom den har kommit i en ny och fantastiskt fin utgåva nyligen. Lyssna nu på Mea Culpa och missa inte videon.

Lily Allen - Littlest things

Föregångaren till housepianot uppfanns 1709 av världens smartaste cembalobyggare, Bartolomeo Cristofori. När Europa var i uppror, och Sverige främst fokuserade på att skjuta musköt i närheten av Ukraina, blickade Bartolomeo ut över Arno från sin verkstad, förälskad i sitt nya instrument. Han hann sitta i Florens och spela på det i 22 år innan det blev dags att lämna Italien till förmån för Himmelen, där han fortfarande väntar på Goldmund, Crazy Penis och Elton John i sällskap med Erik Satie. Gitarren är väl ok om den behandlas på rätt sätt med det är när 30 olika snidade och ledade delar, i det egentliga chefsinstrumentets innandöme, samarbetar som verklig magi kan uppstå.

Efter flera lätt misslyckade bekanskaper med pianolärare och lärarinnor och ett påtvingat besök på Rhapsody in Rock bestämde jag mig för att aldrig röra pianot igen men med tiden inser man sina misstag och jag ska återvända till ABF i höst. Medan jag drömmer om pianon på vägen till Blomsterfestivalen och Symfonier i Pildammsparken finns det inget bättre än att gå igenom spellistan "Pianoforte saved my life" och det verkar ju orättvist om inte ni kan göra det också så grattis, här är några guldkorn från hammarklaverets senare historia:

Goldmund-Eclipse and Nafas
Lily Allen-Littlest things
Ben Folds-Late
Crazy Penis-Bumcop
Pet Shop Boys-London (Genuine Piano Mix)
Final Fantasy-This lamb sells condos
Whigfield-When I think of You

(Har ni några fler tips så skriv gärna i kommentarerna. Bland mycket annat älskar vi just tips!)

Nelly Furtado - Say It Right

En vän trodde en gång att The Swedish Chef var gästartist på Nelly Furtados första hit, och ända sedan dess har jag varit övertygad om att Nelly en dag skulle presentera något riktigt stort. Det är ett tag sedan nu och hon har inte stressat fram mästerverken precis. "Say It Right" är dock precis det jag önskat, en svulstig bit med fina trummor, körer och lagom mycket eko på sången. Nu väntar jag bara på Jacques Lu Cont-remixen.

Pikko - There's always time for one last kiss

Det är vissa som återkommer flera gånger som några slags hedersgäster hos oss bara för att vi tycker om dem så mycket. Sist var det Kopia och så nu plötsligt blåste Pikko liv i mitt hjärta igen och seglade in som en fullriggad men bräcklig optimistjolle i L'amour á trois skärgårdshamn.

I deras värld är träden vita, med silverblad som faller sakta i takt med höstregnet, och bland ekarna leker Petra kurragöma samtidigt som hon nynnar att det alltid finns tid för en sista kyss. På en parkbänk dricker Oskar vin och väntar, läpparna lämnar kvar spår efter det röda läppstiftet, samtidigt som han spelar syntmaraccasen som förgyller ett par takter av denna sång. Min värld är långt ifrån Pikkos just nu men snart är jag där och tills dess kan vi drömma oss bort tillsammans. Vi har tid. Det blir ju som bekant aldrig för sent för en sista stilla kyss.

(Pikko har precis gjort en ep som är bra. Om ni skriver något snällt till pikkowashere@hotmail.com kan ni kanske köpa den)

Nathan Fake - You Are Here (Fortdax Remix)

Ibland behövs medeltidstechnon.

ps. Vi underhåller på Volym i morgon, missa inte.

Indurain - Hornstull Cinema

Beväpnad med ukuleles, thereminer, kyrkorglar, trasiga radioapparater och marschtrummande duracellkaniner cyklar Indurain på spaning efter en tid som flyr. Hans madeleinekaka intar denna gång formen av en vacker plats, vars atmosfär utlöser minnen och längtan efter vad som en gång var och vad som alltmer sällan är. Ty i en tid då det är symptomatiskt att Röda Kvarn omvandlas till modernt plastig affärsgalleria är en av de få genuint vackra lokaler som återstår Kvartersbion, här omdöpt till Hornstull Cinema.

the field - mobilia

Till Björn.

The Pipettes - Pull Shapes

Jag har väntat på att hitta Lloyd, I'm ready to be heartbrokens vackra syster ända sedan förra veckan och till sist har jag funnit min nya bästis. Dansindie när den är som allra mest upplyftande, stråkintro när barnen på kommunala musikskolan har övat som allra mest och spelar för glatta livet med det dyraste hästtaglet deras föräldrar haft råd med. Det är nästan för mycket för mig. Jag börjar gråta eller skratta. Jag har nog slutligen tappat begreppen. Vad gör jag nu? Jag hoppar förvirrat i min säng med armarna upp i luften och mungiporna på väg upp mot himlen. Dance with me and we'll be alright! Ska lyssna på kompakttechno resten av dagen för att komma ner på jorden igen. Jag måste nog inse att jag har börjat älska schlagers men jag har hört att det brukar komma naturligt med åldern.

Peter Bjorn And John - Young Folks

Det var kanske lite oväntat, men det verkar som om Peter Bjorn And John har slagit till med senvårens allra finaste poplåt. De fångar mig redan med trumintrot, och när visslingen kommer är saken klar. Det går inte att värja sig helt enkelt.

Serafim Tsotsonis - At Home