2008-10-25

The School - I want you back


Man ska aldrig sluta tro på de stora meldierna. När man minst anar det dyker de upp igen. Här i the Schools oemotståndliga pophit.

2008-10-21

Vive l'art! - Musik från konst


Jag börjar ana att hemligheten med oförståelig konst inte alls är att det krävs ett visst intellekt för att förstå den. Det är mycket möjligt att det är en slags konspiration. Jag var på Konsthallen i Malmö i söndags och hörde flera som diskuterade vad utställningarna betydde. Det var för övrigt många Ikealampor med påklistrade pärlor och en del bruna dukar med påsydda fickor i silver. Enligt min undersökning är det troligast att den nuvarande utställningen skildrar vårt samhälle idag (nähä oj!) samt allmän girighet (intressant...). Som brukligt var jag en aning förlorad ända tills jag kom till det inre rummet där Johanna Billing presenterar vackra filmer med musik. Medan besökarna i resten av galleriet såg mycket bekymrade ut fann vi oss till ro där och jag tyckte mig till och med kunna ana vissa okonstlade leenden i denna något konstlade tillvaro. Jag tror att meningen med konst ibland kan var att stjäla några minuter som visar sig bli förtrollande som de som passerade i slutet av vecka 42. Nedan en del hits från den nämnda utställningen.

Rotary Connection - Magical World

Roky Ericsson - You don't love me yet
"You don't love me yet" från Johanna Billings projekt

Den 5e November finns det ännu större anledning att gå dit eftersom "Make it happen" firar jubileum med assistans av Vit Päls.

2008-10-06

Höstlöven - Steg för steg

Jag har inte hunnit lyssna så mycket på det alla fortfarande skickar till oss av någon anledning trots den totala oförmågan att uppdatera i normal takt. Jag antar att vi inte har många besökare då storhetstiden är förbi men för vad det är värt, nu när höstlöven faller.

Om vår klubb fortfarande funnits hade jag mött "Höstlöven" på perrongen med rosor som historien berättar kunde hända på den tiden. Jag hade frågat dem om de har ett tycke för Mauro Scoccos finare, mer forna stunder över ett inledande glas i baren medan timmarna gick till deras framförande. Det kunde blivit en sensation, kids hade dansat i glassplittret och lett i mörkret. Det ser fortfarande ut så för jag var där i lördags natt. Hjärtan kunde brunnit, tårar fallit men så blir det inte nu, inte just där. Jag har mitt kontor, du ditt hem, vänner eller kanske en fabrik istället men oavsett plats och tid faller höstlöven utanför och viskar att vi bryter ihop men kommer igen.