La Vuelta - Fundación Euskadi

Jag var där.

Dondolo - Zarte Melody

Om man tycker om Daft Punk och vill göra musik väljer man i merparten av fallen att ta till vara på de hårdare ögonblicken, förstora dem, tänka lite på hur senaste Ed Banger/Institubes/Kitsuné hiten lät och lägga till en fånig textrad som upprymda klubbkids tycker är skojig (en sång om jordnötssmörssylt och ett brännbollsträ är tydligen väldigt inne just nu). Sedan finns det en del som tar den lekfullt vackra barnsligheten och för den ännu närmare Abbas melodier och skapar en i sanning absolut modern och sofistikerat luftig pop. Dondolo är, som ni kanske förstår, en av de som ingår i den sistnämnda gruppen och jag älskar honom och "Dondolisme" av just den anledningen.

Fern Kinney - Together we are beautiful

I've gone with better looking guys. He's gone with prettier looking girls. But now we're beautiful. I think we're beautiful. I am the rain, he is the sun. And now we've made a rainbow. I think it's beautiful. It's really beautiful.

I don't need love affairs anymore
I don't need love affairs anymore

I don't need love affairs anymore
I don't need love affairs anymore

Bill Wells & Maher Shalal Hash Baz - On the Beach Boys Bus

När den briljanta renässanskvinnan Victoria Bergsman spelade sin favoritmusik i P3 Pop för en månad sedan, när vi fortfarande hade några ögonblick kvar av sensommaren, spelade hon Sean Kingston, Colin Blunstone och "On the Beach Boys Bus" som till och med gör det värt att genomlida ytterliggare en kort bekantskap med zshare, bloggarnas akilleshäl tillsammans med det begränsade och lätt likriktade formatet. Jag kanske ångrar att jag inte köpte skivan "Osaka Bridge" som sången kommer från när jag såg den på en skivbörs i London i våras men jag fick ju höra den ändå till slut. Någon annan, någonstans kanske istället backar tillbaka igen till början, precis som jag, för att få höra det sköra pianot och vingliga blåsinstrumenten stillsamt leta sig ut genom lägenheten, mot morgondimman där borta i staden.

Caribou - Melody Day

Så fort någon nämner Beach Boys tillsammans med ett absolut modernt band som Caribou anar jag att det kommer vara det bästa jag hört sedan jag lyssnade på Prefab Sprout senast. Det var så den här gången också och jag är, för ovanlighetens skull, tacksam att alla musikrecensenter skrivit exakt samma sak så det var omöjligt att upptäcka eftersom jag ägnade den tidigare delen av dagen åt att se om jag tycker om Tommy Körberg med Radiosymfonikerna eller inte. Resultatet blev för övrigt inte förutom i de mest uppskruvat teatraliska numren där Tommy går på som en ömsom smeksamt viskande, ömsom rytande varg. Om Brian Wilson varit verkligt galen hade han med största sannolikhet antingen tvingat sina bröder att spela in något så storslaget, ibland lite påfrestande men oftast underbart som Caribous "Andorra", eller låst in dem i ett rum där Tommy Körberg ständigt släpar sig igenom "Fattig bonddräng".