Kelley Polar - Sea of Sine Waves

Jag minns den dagen jag lärde mig cykla. Det var fredag och av någon anledning spelade "Trio me Bumba" utanför. Efter månader av träning tillsammans med min pappa och "läskiga mannen", som med en krok fiskade upp gammalt kött från containern utanför konsum, hade stödhjulen skruvats av och det var tid för mig att lyfta. Jag trodde aldrig det skulle lyckas.

Våren hade kommit till parken och helgen innan hade jag vunnit en tvättbjörn i tyg på Lions lyckohjul. Jag var med i en påhittad detektivklubb där man legitimerade sig genom att visa sitt FBI-leg som egentligen mest var användbart på en boutique i köpcentrumet Spiralen där min mamma brukade handla kläder. Björn Skifs hade just spelat in "Strul" i lekparken, min lekpark, men det har jag ju redan berättat om här för några år sedan.

Ungjävlarna hos dagmamman kräktes i maten medans jag byggde hus till mina My little ponys i träaskar där det tidigare vilat små krus av svenskt tenn. Vi byggde lövkojor på skolgården och fick gissa vilken mjölk som var röd, grön eller blå genom att smaka. Det var en härlig tid. Man var ju förälskad i glass bland annat. Nya upptäckter, ständig vår. En tjej försökte inbilla mig att hon var min första kärlek men den kom i själva verket långt senare. Jag vet inte exakt när och tyvärr kan det varit Lotta Engberg.

Den tiden känns ibland som ett avlägset paradis vilket främst beror på tiden som passerat. I själva verket är det tur att man blir vuxen, förändras och istället för att gråta för skrubbsår på asfaltsfläckade knän får tårar i ögonen när man upplever känslostormar frambringande av fullkomligt briljant musik. Detta är det finaste sedan det fanns tombola i parken, bekymmersfria eftermiddagar och ponnys som bodde i träaskar.