Höstlöven - Steg för steg

Jag har inte hunnit lyssna så mycket på det alla fortfarande skickar till oss av någon anledning trots den totala oförmågan att uppdatera i normal takt. Jag antar att vi inte har många besökare då storhetstiden är förbi men för vad det är värt, nu när höstlöven faller.

Om vår klubb fortfarande funnits hade jag mött "Höstlöven" på perrongen med rosor som historien berättar kunde hända på den tiden. Jag hade frågat dem om de har ett tycke för Mauro Scoccos finare, mer forna stunder över ett inledande glas i baren medan timmarna gick till deras framförande. Det kunde blivit en sensation, kids hade dansat i glassplittret och lett i mörkret. Det ser fortfarande ut så för jag var där i lördags natt. Hjärtan kunde brunnit, tårar fallit men så blir det inte nu, inte just där. Jag har mitt kontor, du ditt hem, vänner eller kanske en fabrik istället men oavsett plats och tid faller höstlöven utanför och viskar att vi bryter ihop men kommer igen.