Brian Eno & David Byrne - Mea Culpa
Sommaren 2004. Ingen vidare sommar. Det regnade hela tiden, jag jobbade för det mesta. Min räddning var Brian Enos ambientskivor, som snurrade non-stop i min skivspelare. Jag lyssnade nog mest på Apollo: Atmospheres & Soundtracks, en perfekt kontrast till regniga cykelturer och tristess på ett iskallt lager.
Våren 2006. Kumminbröd och rosévin hemma hos Björn, sedan dans till Tim Sweeney på Inkonst. En fantastisk kväll på alla sätt. Brödet, osten, vinet och människorna i all ära, men jag minns egentligen bara att Tim Sweeney spelade Talking Heads Once In A Lifetime.
Sommaren 2006. Inte förrän nu har jag tagit tag i saken och införskaffat My Life in the Bush of Ghosts. Inte helt fel att vänta i och för sig, eftersom den har kommit i en ny och fantastiskt fin utgåva nyligen. Lyssna nu på Mea Culpa och missa inte videon.
7 Comments:
Vackert Johan. Jag ska lyssna på detta och tänka på fantastiska kvällar medan jag läser Kavalier & Clay på vägen till Bangkok.
Hos Björn ? Hmmpf.
hmmpf på dig själv, han var ju värd. stilig profilbild föresten, jag minns det som det vore igår.
Med andra ord: fungerar Brian Eno inte så bra när värmen närmar sig 30 och solen gassar från klarblå himmel.
RS
kulturbloggen.com
RS: jodå! "Ambient 4: On Land" är perfekt när det är sådär tryckande varmt och vindstilla. Annars "Here Come The Warm Jets", kanske?
Hej kära vänner. Nu åker jag iväg på studieresa till Bangkok för att finna asiatechnons hjärta i 3 veckor. Tänkte posta ett avsked innan jag åker men det hinner jag tydligen inte med, så ta hand om er.
Nu har vi verkligen semester verkar det som men jag antar att det beror pa att Johan e vilar sig i Gamleby eller var det nu var, Ace har forlorat sig i Stockholmsnatten och jag umgas med hajar och apor pa en otillganglig o utanfor Thailand.
Det verkar vara daligt med det musikaliska har. Fragade en igar vilken deras storsta popartist var och de sa att det troligtvis var madonna sa ingen lycka. Vi ses snart.
Skicka en kommentar
<< Home