Erasure - I broke it all in two

Min plan idag var att packa lite och sen skriva något fantastiskt här som en sista sak innan jag åker hem från USA. Det hela skulle handla om något stort och ackompanjeras av soul för en gångs skull. Så kommer det inte bli eftersom den amerikanska arrogansen förstörde min dag istället. När jag hamnar i sådana här situationer där livet faktiskt känns oförstklassigt kan det hjälpa att tänka på tillfällen när allt var mer okomplicerat som till exempel när min bästa låt var Pandoras Box med OMD och min bästis var I love to hate you med Erasure. De var med på Absolute Music 12 respektive Radio City Hits 2. En av de gladaste eftermiddagarna i mitt liv var nog när vi satte I love to hate you på repeat och hoppade i min säng tills våra små ben inte kunde bära oss längre och sen berättade vi för fröken dagen efter att den var bäst. Allt var bara så jävla bra med den låten just då. Som man växer ifrån gamla vänner ibland växte jag ifrån Erasure och min kompis skrattade när jag frågade honom om han ville ha mina mp3or med dem i våras men idag när jag kom hem var I broke it all in two från senaste skivan Nightbirds (underskattad!) det enda jag ville höra. Det är ofta de gamla vännerna som kommer tillbaka och tar hand om dig när du som mest behöver det.

Om två dagar är jag hemma igen och då hoppas jag att jag kan ge alla en sån varm kram som Vince Clarke och Andy Bell gett mig idag. Vi ses snart Sverige. I love you!