Electronic - Getting away with it
Den här veckan har jag blivit kallad motherfucker två gånger trots att jag faktiskt är rätt snäll (eller förlåt, en gång för den andra blev jag kallad cracksmoking motherfucker om man ska vara petig). De personerna som kallade mig det hade lika fel som när jag tänkte att jag inte gillade Electronic ett tag. Om man tar bort Bernard Sumner så är de en ganska tråkig idé eftersom Johnny Marr inte varit inblandad i sådär jättespännande saker efter the Smiths även om de på många sätt och vis var ett förstklassigt band. På något sätt lyckas ändå Electronic erövra en del av mitt hjärta med sin kanske lite gubbiga variant av electropop. Här låter de som Release drygt 10 år innan den kom komplett med just duon Tennant/Lowe på kör. Användandet av Pet Shop Boys ursäktar till och med det lite väl medelhavsdoftande gitarrsolot mot slutet. Det finaste av allt är nog introt där pianot (igen!) och stråkarna (ja!) ger en hint om vilket klassiskt mästerverk som snart ska breda ut sig.
3 Comments:
Jag gillar att du skrivit att albumet heter l'amour a trois. Det borde vi göra alltid, fast d vore ännu snyggare om det var genren.
Electronics debut. Ett av världens bästa album. Kärlek.
"Some distant memory". En favoritlåt.
Skicka en kommentar
<< Home