2007-04-05

High Llamas - The Old Spring Town



Ibland är inte livet så kontinuerligt som berättelser, filmer och böcker inbillat en att det ska vara. Ibland flyter det på rätt bra. På ett sätt är det en rak linje i alla fall, om sett från A till Ö. En tidslinje där A är födelse och Ö död, där inga händelser är förutbestämda förutom dessa. Om man bortser från att tiden går att rationalisera med hjälp av redskap såsom den för oss välbekanta Gregorianska Kalendern, så ter sig mycket i livet så väldigt oklart. Saken är den att man bara kan se kontinuiteten och linjen klart, kyligt och tydligt i efterhand. Då minnet svalnat och långsamt bygger en bro mellan det förflutna och det nutida - i en ny upptäckt av likheter hos dofter, smaker samt sinnen - förnimmer man också en rikare livskänsla och starkare kulör hos dessa erfarenheter än vad man förut kunde ana. Plötsligt kan därför även presens te sig mera lust- och betydelsefullt än vad det gjorde innan. Som om man nu istället befinner sig på resa i ett kuperat landskap och får syn på en regnbåge, ett långsamt virvlande snöfall, ett varmt solsken - där man tidigare bara såg grå platthet.

Jag har närt en känsla av att sitta fast stora delar det här året. Förutom en tiodagarsresa till Stockholm i februari, så spenderade jag nästan tre hela månader i Malmö. Det kanske inte låter som så lång tid, det kanske inte är det, men för mig är det mycket. När jag var liten försökte jag förklara för min Pappa vad det för oroskänsla jag så ofta bar på egentligen. Det tog inte många sekunder av förvirrade grodor ur en liten pojkes mun innan han identifierade det som rastlösthet. Mycket i livet är en sådan röra. Tankar, känslor, händelser och människor. Tur och otur. Slump, orsak och verkan. Inne i det, uppe i det, är det allt annat än en rak resa. Man svänger, cirklar, kommer tillbaka. Man tar några steg, men man vet inte om de går fram, bak eller åt sidan. Man vet inte om det man känner, det någon annan säger, det som händer talar sanning eller luras. Just nu känns det dock bra. Just nu är jag återigen på ett slags resa. Lustigt nog blev det enklare av att ta tag i allt det där i drottningdömets hufvudstad som verkade så komplicerat, trots att man kanske inte kom någon särskild stans alls? Men ändå! Att drömma, växa, leva. Att observera hur sammanhang långsamt börjar framträda. Som att min hand återigen kan sträcka sig försiktigt inåt, genom världens mystiska slöja. Som känslan av hur den tunna linan, på vilken ett inte helt konventionellt liv dansar, just i detta nu är en bra bit ifrån att brista.

London del två samt tre får därmed vänta, får stå åt sidan för behovet av att uppdatera. Men de kommer snart, om än inte i samma omfattning som den första. "The Old Spring Town", som jag nu istället postar, är en skimrande, sprudlande poplåt från High Llamas senaste skiva. "Can Cladders" heter den och är vad Sean O'Hagan och hans mannar tillsammans har skapat för att vi ska få en ny vår att infira. Det är en orgie i det mjuka, vackra och stämningsfulla - som att Brian Wilson fått fortsatta briljera istället för att sig själv förlora, som att han, Burt och Kalifornien inlett ett strålande samarbete i våren (bara titeln på låten!). Förra året då ljuset återkom så lyssnade Björn och jag nästan bara på Burt Bacharach i L'amourkontorets Malmölya. Detta år, denna påsk, ska jag ta min Monark från femtiotalet nerför Hornsgatan ända bort till Ålandsfärjan med High Llamas i hörlurarna, medan Björnen ska hålla ställningarna i Englandet och johan e förnekar både ljus och årstider uppe i det norrländska vintermörkret Åre. Jag rekommenderar er att luta er tillbaka. Lyssna. Njut av det vackra. Det är ungefär lika tidsbegränsat som en poplåts tidsram. Men det är luften vi andas...

Jag har inte saknat Malmö särskilt alls, varken de geografiska detaljerna, uteställena eller skrifterna/åsikterna (ofta försenade, tråkiga och föga briljanta). Med det finaste urvalet av de bästa människorna är det naturligtvis annorlunda och på fredag kommer nog mitt hjärta skänka en tanke till L'amour Pour Toi i Retros källare, där många av de mest förstklassiga samlas. Tyvärr kan ingen i Kärlek På Tre vara med, men Société des Admirateurs (som vi skrev om redan den 1:a December 2005) spelar live och alla de andra (Heavenly Laban, Atli, Kopia, Martin Husarm samt några extra?) som ni lärt känna kommer vara där och underhålla, så att vår egen frånvaro knappast kommer saknas, om ens märkas. Glad påsk (eller glad kylling, som de säger i Danmark)!

3 Comments:

At 6/4/07 11:01, Blogger Martina said...

SHIT! Snyggaste affischen jag sett på länge länge. Nästan så snygg att jag skulle säga upp mig från jobbet, lifta ner till malmö och dansa dansa dansa.. Men bara nästan.

 
At 9/4/07 11:01, Blogger johan e said...

Förnekar ljuset och årstiderna gör man nog bäst i Stockholm nuförtiden, det är ju bara en vit sörja utanför mitt fönster!

 
At 10/4/07 12:50, Blogger Laban said...

saknade er i fredags men dränkte sorgerna med några extra flaskor Törley bakom dj-båset.

 

Skicka en kommentar

<< Home