Feist - So Sorry

Jag kan redan höra knattret av hur en miljon arga samt gnälliga positioneringsjournalister skriver i versaler åt mig, men två rätt avlägsna nyheter från hufvudstaden påverkade mig negativt igår kväll och jag tar härmed en paus från högre värden för att snabbt avhandla de viktigaste av trivialiteter. P Diddy har bokat 100 svenska fotomodeller till sin releasefest på Hell's Kitchen och Hugh Grant sågs på Riche häromdagen. Det första gör mig ledsen därför att det visst ses som okej, för att han är en sådan där hippetyhoppare som inte är medveten om könsroller då han ju är från ghettot - på ungefär samma vis som redgyartisters texter är ok (och bara tröttsamma att diskutera) med lifsstilsjournalister som diggar den härligt svängiga musiken samt tillhörande rökelser - samtidigt som Ronnie Sandahl och mesiga killar som raggar genom att kalla sig feminister kan få samma åsiktsmaskiner att se verkligt rött. Personligen är jag dessutom väldigt mån om våra svenska fotomodeller samt tycker att mr Sugardaddy gott kunde nöja sig med att träffa en i taget åtminstone, om han nu finner dem så fascinerande. Det vore väl betydligt mer givande att helt enkelt fråga ut dem på en dejt? För om det nu inte är något problem med hans kvinnosyn inneboende i den nämnda bokningen, så hade inte någon blivit upprörd om han i Tanzania begärt 100 lokala boskapsdrivarmasajer som inramning till sin fest istället? Eller kan det vara så att herr Piffy tycker att sin "beställning" utgör en mes passande inramning till en showbizfest (gör han ens musik längre?) på Hell's Kitchen, aka Köket? Vidare classy är det i alla fall inte, snarare motsatsen i sin å alla sidor förnedrande form av uttröttade klichéer. Tänk att detta veritabla helsike pågick igår kväll i hufvudstaden, samtidigt som...

...Världens sötaste Hugh, som redan har blivit nog (och rättvist) dömd samt mediemobbad för sitt felsteg (som han väl egentligen fick nog moraliskt straff för redan då Liz Hurley lämnade honom för en indisk affärsmän) var på välbekant restaurant i samma kvarter, bara ett hundratal meter därifrån, utan att jag var på plats för att deklarera min kärlek. Förr i tiden brukade jag ta promenader på gatan där Hugh bor. Visserligen visste jag inte om att han bodde där då jag började, men jag inbillade mig faktiskt att om han skulle bo någonstans här i världen, så skulle det vara i just den mewen. Nåväl, arbetet med hans bok går visst framåt (han har lyckats skära ner lite på golfen) och snart är "Music & Lyrics" här, så nog finns det mer ljus i form av fler framtida Hughleenden att se fram emot här i världen. Sådana är mina positioneringar om jag måste välja dem. Jag går sällan ut med dem i den konfliktmatade och lätt löjliga bloggosfären, men dessa ämnen var bara alldeles för viktiga för att låta passera...

Vad mer är nytt? Jag älskar Feist. Det är den varma och puttriga musiken som gäller för mig den här våren. Har ni några tips? Skriv och länka i kommentarer eller maila dem till L'amourmailen. Ser fram emot nya ljudförälsker. "So Sorry"” då? Den är till alla fotomodeller (och förolämpade lifsstilsjournalister). Jag är ledsen över att ni behöver objektifieras på det här viset. Hoppas ni får gratis crystal åtminstone. Kom ihåg att ha öronproppar på er. Gå inte med på den där äckliga amerikanska bootydansen, jag lyckades alltid motstå det. Kan jag så kan ni! Tänk på att ni snart kommer hem och att Azureus då kanske äntligen har afslutat nedladdningen av den nya Hughfilmen. Kom ihåg det och allt vackert som finns i världen. Behåll crystalbubblet i själen. Världen är full av absurditeter. Ignorera dem och gå vidare. Utnyttja dem och bli rikare, om ni måste. Okipdiddylidokely?