Au Revoir Simone - Fallen Snow (The Teenagers Remix)

Det här skulle varit uppe för längesedan, men internetlöshet och ett skidskytteföljande, socialiserande samt flanerande liv i allmänhet har hittills förhindrat dess uppdykande i bloggosfären. Jag skrev texten på tåget till Stockholm igår, vilket kan förklara lite. Längst ner finns en zipfil med alla låtarna ihopsamlade, så att ni inte börjar ladda ner musikstyckena separat i onödan.

Idag har jag rest till min födelsestad. Tiden kommer delas mellan Kungsholmen, Söder och Öfre Östermalm. Världens bäste Pontus har polerat min cykel och ställt den till mitt förfogande under min en vecka långa "semester". Om ni ser någon svischa förbi i de baskiska färgerna så kan ni ju vinka. På torsdag spelar vi tillsammans med våra favoriter i Clitspit på Södra Teatern, mellan 21-01. Jag hoppas att alla kompisar från förr kommer dit, jag hoppas träffa många kompisar för framtiden med. Vi har tagit med oss "Våra vänner"-boken, så det är bara att hälsa. Sedan ska vi ta en droska direkt till Grodan, för att hälsa på våra främsta gudar: Allah Braxe och Christ Menace. Jag tror det blir himmelskt lurvigt. Jag tror hela veckan blir hemskt fin. Men jag tänker inte avsätta mer tid till att blogga den här veckan tror jag, så jag gör helt enkelt ett litet uppsamlingsheat nu.

Först vill jag tacka för i fredags. Det var alldeles underbart. Dagen efter var lite orolig för vad människor skulle tro om mig då jag samlade på mig många pinsamma men sällsynt lyckliga ögonblick under den senare delen av natten. Dels då jag spräckte mina dyraste och finaste byxor helt och hållet i grenen vid ett försök att bestiga ett bord, viftade med ett mikrofonstativ i luften, drog upp alla reglage till max samt klättrade upp på dj-båset ett dussin gånger tillsammans med en (såp)bubbelflaska. För att nämna något av det minst pinsamma. Vakten kallade mig oprofessionell. Old Dog kallade mig punk. Mannen med sängkammarblicken kallade mig Pete Doherty. Finska skidskyttefans fångade mig i ett prekärt, men tonårseuforiskt ögonblick.

Men Sydsvenskan och besökarna gillade oss mycket och jag blev väldigt glad. Boat Club var väldigt rara och deras sångskatt är briljant. Smålands var inte lika fab, men väl värt och efter i snitt fyra timmars sömn per natt steg jag plikttroget upp för att beskåda skidskytte-vm och lyssna på bjällrorna från sändningen av sagovintern i goda vänners lag. Varje dag tog jag en take away-latte likwom en parkpromenad, varje tidiga kväll läste jag ur Hjalmar Söderbergs samlade novellskatt. På väg hem från DJ-, klubb- och gatuköksrundan i lördags så plockade jag åt mig alla morgontidningarna av ett tidningsbud som var ovaksam och somnade med dem bredvid mig i sängen, i ett fåfängt försök att ända in i benmärgen vara både Dionysosdyrkare och renässansmänniska. Kontraster är bra, jag känner att de gör en Luther och Kant-inspirerad vardag både mera njutbar och tolererbar. Skrumplevern kan alltid opereras, men en förlorad minut är för alltid borta.

Nu till låtarna:

Au Revoir Simone - Fallen Snow (The Teenagers Remix)

Då jag beskådade Au Revoir Simone live på Blekingska i höstas, så kändes det som att jag stod och lyssnade på hur det hade låtit om Hannah & hennes systrar hade musicerat. Det var så väldigt New Yorkjudiskt, bibliotekarieaktigt och offbeathippt på det där viset som är nördens naturliga uttryck. De har dock aldrig lyckats fånga mig på riktigt, förrän nu i The Teenagers underbart vemodiga och samtidigt svängiga remix. Den får äran av rubrik för att jag har lyssnat på den mest i det här urvalet låtar på sistone.

Air France - Beach Party (Stevie Tech Nicks Strobe Mix)

De svenska DIY-mixarna är jag om inte annat alltid en entusiastisk stödjare av. Ljudet är sällan det bästa eller mest välpolerade, men en god ansats, idé och väldigt enkel - men vacker - melodi kan göra väldigt mycket. Så är fallet i Stevie Tech Nicks Strobe Mix på Air Frances "Beach Party". Den där slingan (ni vet vilken jag menar om ni bara lyssnar) vägrar fortfarande lämna mina öron, flera veckor efter att den först fångade min uppmärksamhet. Fint!

Robbie Williams & Psb - She' Madonna (Kris Menace Vocal Re-interpretation)

Robbie Williams, vad ska man säga om den mannen? Det är åtminstone roligt att läsa intervjuer med honom. Christ Menace bevisar här att han kan frälsa i princip allt. Ge honom positionen som FN:s generalsekreterare, gör Will Self den tjänsten, så är världen nog snart en bättre plats. Även om jag - med något sällsynt låtundantag - verkligen aldrig har gillat varket Mr eller Mrs. Madonna. Förväntan inför Christs set med Allah Braxe på Grodan är väldigt höga, jag tror på rymddiscofred till gudstjänsten under lasrarna.

Electrique - La Presse People

Oddsen att jag ska gilla ett band som heter Electrique (det är självfallet den franska stavningen som gör det, en engelsk sådan hade bara varit löjlig) med en låt döpt till ”La Presse People” är måhända så låga att det blir fånigt, men det är likväl sant. Det låter ungefär som om Air hade återuppväckt Bruce Haack för att skapa retrofuturistisk myssamplingselektronik.

All Saints - Chick Fit (Kissy Sell Outs Excellent Adventure)

Vad är grejen med att alla remixar All Saints egentligen? Och att nästan alla mixar på dem blir bra? Kissy Sell Outs excellenta äventyr är nog ändå min favorit hittills, så briljant svängig och popmelodisk samtidigt som den vilar på den franska elektrons favoritbasgångsljud och ett väldigt fint diskantstarkt trumljud. Skriv en kommentar, skicka ett mail eller sms och tjata ifall ni vill att jag ska youtuba en film på när den dansante Björn skakar sin rumpa till denna.

Eyerer And Chopstick - Haunting (Christopher Just Remix)

Över till lite glitchad rocktechno, den kanske allra svåraste genren att göra något riktigt bra i. Mycket är dåligt, men när det väl är bra så är det å andra sidan kanske en av mina största favoritsmaker. Lyssna på den konstant rattvridna basen och det fejkkoklocksbyggda drivet, samt låtens euforiska men väl tillbakahållna explosioner. Allting så perfekt uppbyggt och avvägt. Om jag förra året hade författat en sådan där årsbästalista (vilket jag aldrig tänker göra om jag inte får obscent bra betalt) hade den här lätt platsat.

Guns'n'Bombs - Nothing is Getting Us Anywhere (Acid Girls remix)

Den finfina bloggen Acid Girls är renässansbloggare som inte bara sprider mp3-or utan även goda mixar.

Justice - Phan†om (†hunderous Olympian's Li†e Ghos†s Remix)

Att det här är den i mitt tycke bästa remixen på Justice "Phantom" hittills säger väl rätt mycket. Tillägnas skidskyttelandslaget i allmänhet och Wolfgang i synnerhet!

Här är zipfilen med alla låtar samlade.

Så, mp3-disco, ikväll torsdag, 21-01, Clitspit @ Södra Teatern. Sedan mässa med Allah & Christ, vi ses där!