Erlend Øye - Sudden Rush (with Kompis)

Erlend Øye-peppen fortsätter. När världens gulligaste norrman skriker

"Det är gott att vara här i Malmö. Det är ensamt, mörkt och kallt på gatorna. Men här inne är det kärlek!!!"

så är det mitt hjärta som smälter.

Så ja, Erlend Øye var (surprise surprise) fantastisk. Han överraskade med loopar och taktmixtrix man inte visste att han behärskade, och sjöng Smiths-örhängen över den bästa meloditechnon. Jag menar, vad är Morrissey för en sångare egentligen i jämförelse? Enda felet var att euforin inte varade tillräckligt länge - en timme enligt mig, två enligt de flesta vänner - men tiden går visst fort när man har roligt. Och det är en få förunnad konst att klara av att sluta när det är som bäst.

Nu är jag bara orolig för att Erlend inte ska hitta till Indierave. Jag fick rapporter om att han stod utanför Deep vid 4 igår och inte hittade hem. Sen såg vi honom stå och se disträ ut vid kaffestugan på flygplatsen då de ropade oss till gaten. Och han var inte med på planet.

"It's a fine day, people open windows.
They leave their houses, just for a short while.
They walk by the grass, they look at the sky.
It's going to be a fine night tonight, it's going to be a fine day tomorrow!"

Så är det. Och "Sudden Rush" är bästa spåret från Unrest-cd:n.