Eric Malmberg - Söndagskonsert

Vi har inte setts på ett tag som det ofta blir nu för tiden men det finns ju andra bloggar som skriver varje dag så det finns inte så stor anledning att skriva förren det verkligen finns någonting fantastiskt att berätta om. Det vore väl att stjäla er tid som istället kunde gått till en promenad i Skogen (till vänster en av de få i Skåne), en visning av "Annie Hall" så ni kommer ihåg hur briljant den är, läsning av en bok eller någonting annat som oftast är roligare än att läsa bloggar. Under tiden jag varit borta har jag bara läst lite på "Said the Gramophone" ibland och lyssnat på hela album. Jag har alltid gjort det sistnämnda och jag tror att det är av samma anledning som man inte bara vill umgås med en vän i 4 minuter och det är väl för att man vill hinna förstå allt om dem.

"Söndagskonsert" med Eric Malmberg är en treminutslång dröm. En del av helheten han kallar "Verklighet och Beat" och samtidigt en del av hippiehösten tillsammans med Anna Järvinen som jag älskar trots att Dungen är med och spelar. Jag råkade förolämpa dem inför deras flickvänner en gång men som ofta visar det sig att jag hade fel till sist och nu är de förlåtna medans Dungens flickvänner alltid kommer uppfatta mig som en pajas. Touché. I vilket fall som helst har jag tyckt mycket om Eric innan men det är någonting med inramningen är verkligt ovälvande denna gång.

Under sensommaren som blev höst och nu skånsk vinter har jag inte spelat så mycket skivor ute. Detta har gjort att jag upptäckt hur många evergreens man glömmer bort när det finns ett slags krav att höra alla likriktade försök till dansgolvsimplosioner för att hitta de få verkliga örhängena. Det finns inte mycket som överträffar detta:

Mama Cass - Make your own kind of Music

Sigur Ros - Agaetis Byrjun (oerhört vacker modern klassiker i pianotappning från Hvarf/Heim. I jul ska jag ta mig tid att titta på när de spelar inspelat på DVD bredvid geysrar och ödetorp)

Marshall Crenshaw - You're my favorite waste of time (tack Said the Gramophone för den fantastiska versionen)

Pet Shop Boys - Friendly Fire (Frances Barbers röst som får mig att längta till West End och övertydliga musikaler som ofta lurat mina känslor)

Jag är fascinerad av att lära mig tycka om sådant som jag tidigare föraktat. På det sättet blev Elton John en av mina absoluta favoritartister för länge sedan trots att min mamma ofta spelade "Nikita" i vardagsrummet från en piratkopierad skiva inköpt i Estland i början av 90-talet. Jag har för mig att det var en av Estonias sista resor som min mamma och hennes kontor råkade vara med på. Jag tycker fortfarande inte om Enya i allmänhet trots att jag verkligen försökt men "Anywhere is" är den perfekta seglingshymnen och en uppenbar influens för Tough Alliance. Jag ska arbeta imorgon och regnet har just börjat falla på fönsterblecket vilket utgör ett perfekt tillfälle att tysta allt annat. Vi ses snart.

(En liten efterlysning. När min dator gick sönder och jag var tvungen att göra om allt försvann mina kontakter i Soulseek eller det var egentligen bara en. Det gör det enormt mycket tråkigare att titta efter musik så Larsgatan, hitta mig om du är kvar)