Indurain - The Trip

Det är den 12:e december och jag blir 26 år gammal. Inga fler billiga tåg- eller flygresor, men väl kanske en långsamt gryende vision om vad jag tycker om och inte tycker om? Väl kanske små, försiktiga steg mot att förverkliga åtminstone delar av allt det som annars hotar att försvinna ut i intet? Väl fler och fler ärliga, samt längre och längre gångna, ständigt växande försök att trä pärlhalsbandet tills det blir helt. Livet ter sig för kort i sina bästa stunder, då man är lyckligt upptagen med att göra saker som man längtat efter, som hotar att brisera inne i kroppens fängelse om man inte ger efter och släpper ut dem i världen istället. Min födelsedagspresent till mig själv och Indurain - ett av de allra viktigaste projekten för mig och min bandkollega Mikko i det här livet - är därför den här "outningen". Ni har hört "Hornstull Cinema" tidigare, här kommer några fler, äntligen färdigmastrade sånger.

"The Trip" handlar om att resa i det inre och det yttre, och för detta syfte försökte vi hitta ett omslag som skulle tjäna illustrerande. Personligen är jag rätt nöjd med det (tack Simon H!). Fonden är omslaget till en bok av allkonstnären Le Corbusier - med jorden, solen och himlen - på vilket vi placerar aktörerna i den här sången. De är Xavier de Maistre (författaren till "Voyage autour de ma chambre" och "Expedition nocturne"), inne i huset, resande i det egna sovrummet, samt Indurain, på cykeln, resande i världen. "The Trip" sammanfattas egentligen bäst av några rader som aldrig kom med i låten, men väl får bre ut sig här istället: "The key to mans unhappiness, like Pascal wrote some 300 years ago, is that he does not know how to stay alone in his room, quietly. You don't have to travel like Alexander von Humboldt, discovering continents. You can travel like Xavier de Maistre, in a pink & blue pyjamas, alone in his bedroom."

"Savoir Quoi Faire" handlar om vad titeln förtäljer. För flera år sedan läste jag och såg ett par filmer om Jean-Claude Romand som under extremt lång tid levde ett till stora delar fiktivt liv inför sin familj. Jag skrev de följande orden i relation till ett besök på biografen: "When I leave home, I go nowhere, I drive around, I stop, I wait, Je ne sais pas quoi faire". Romand åkte varje morgon i 18 år till låtsasvärlden, över gränsen till Schweiz och det påhittade jobbet på WHO, där han satt och fikade, läste på biblioteket och tog promenader i Jurabergen tills det blev kväll och han kunde åka hem igen. När hans familj till slut var nära att komma underfund med lögnen så dödade han dem hellre än att avslöja sanningen. Även om detta är och var väldigt långt ifrån min egen verklighet så fanns det något i de där orden, om att lämna hemmet och inte veta var man ska ta vägen, som levde kvar länge. Det blev på något sätt den här låten, tillsammans med den växande insikten om att man måste avsluta saker, tillsammans med försöken att bli större, bättre. Om att gå någonstans istället för ingenstans, om att göra någonting istället för ingenting. Om hur je ne sais pas quoi faire kanske kan bli Savoir Quoi Faire.

"You (Silly Love Songs)" är den andra låten vi någonsin skapade, för två och ett halvt år sedan (vilket inte bara kännetecknas av det något daterade soundet utan även av att den refererar till "punkfunk"). Det är en kärlekssång som handlar om andra kärlekssånger och den inneboende fiktionen (Sanningen? Lögnen?) i dem. Hur lögnen kan berätta sanningen, eller var det tvärtom? "That's the thing, a you does not exist, except in dreams and songs like this".

Här kan ni ladda ner de nya Indurainlåtarna, ihopsamlade i en gemensam och väldigt liten zipfil, med texter och "omslag".
Här kan ni bli My Space-kompisar med Indurain, för fler låtar, uppdateringar och för att det vore fint.
Sist men inte minst kan ni här bli My Space-kompisar med L'amour à trois, Rupert Murdochs senaste nytillskott i familjen! Fashionably late, som alltid.