James Yorkston and Reporter - Woozy with Cider

Det var tänkt att min bloggning för dagen skulle handla om TTAs fantastiska premake på Embassys "Don´t close your eyes" som förvaltar doften av inkarike på ett briljant, tilltalande vis men jag brukar välja det som slår upp mitt hjärta istället. Så även idag. När jag ligger i min säng återigen febersjuk (bra timeat för att kunna veva handdukar igen i helgen på Crush) finns det inte mycket som kan överträffa min blandning av ingefära, lime och honung i varmt vatten samt långa telefonsamtal med vänner långt bort när det gäller att pigga upp den, för dagen, trötta själen. När det är gjort lägger jag mig i sängen igen och låter min laptop spela det mest vemodigt vackra från James Yorkstons senaste som givetvis tar mig tillbaka till lugnet, lite under ytan igen.

Det uppstår en fin växelverkan i det här som speglar livet i övrigt och får mig att verkligen längta till att gå ut och röras av och om i den högst påtagliga verkligheten igen. På något sätt känner jag igen mig i berättelsen i "Woozy" precis som jag gjorde i "Farväl Falkenberg" i söndags. Inte specifikt men i den vemodiga känslan av att vara fångad i ett tillfälligt tillstånd som lika tillfälligt känns bestående, någonstans mellan skimrande vacker kompissommar och ledsen hopplöshet. Jag älskade den filmen och jag är tacksam för att jag återigen får uppfyllas av en bitterljuv historia som idag heter "Woozy with cider".

(Vi tänkte ge bort lite gästlisteplatser till avslutningen på vår dj-turné som äger rum på Crush, i Malmö, på fredag. Några får våra kära vänner utanför elektronikens väggar, men några tänkte vi använda till att rasera dessa irriterande mellanhänder. Så, skicka ett mail till oss så får de första eller finaste mailen lyssna på lyxelektronik och dj-rock alldeles gratis och gå förbi köer och andra petitesser. Laban känd från Heavenly, Canarie Records, och som skolbibliotekarie är förresten också med oss och förgyller kvällen med sina housepiruetter. Vi ses!)