Panda Bear - I'm not

Det är sorgligt att vi inte skrivs så ofta nu för tiden. För min del beror det mest på att min leverantör för signaler från rymden bestämt och berättat för mig att deras service är lite som ett lotteri som jag inte kommer vinna på hur mycket jag än försöker. Jag har varit ute i parken istället och snart kommer jag kanske inte ens bry mig om internet eftersom min segelbåt jag haft sen jag var barn kanske kommer hit. Hamnkaptenen och jag har diskuterat det i veckan och även om hans ton var klädsamt bister kunde jag ana en viss optimism bakom helskägget. Då ska vi segla mot Skagen till tonerna av Ulrich Schnauss (fast inte den ny skivan för den är för trist) och måla av varann kladdigt med olja på stranden där haven möts. Jag tror sällan de har wifi i småbåtshamnar. Kanske kan ni ringa mig så istället då så kan vi lyssna på bergsprängare till sjöss. Jag har plats för fem. Du kanske vill spela någonting för mig också? Du vet ju säkert mer än jag och är snyggare i vita jeans.

En gång när jag var i skärgården utanför Göteborg berättade en vän för mig att hans största dröm var att han skulle stå på ett skär ute i havet med en saxofon och lite längre bort skulle en annan man stå och svara honom. Det skulle vara det enda man hörde över vågskvalpen. Jag kunde knappt hålla mig för skratt, så väldigt Kenny G. Jag tänkte ändå rätt mycket på det när TTA började göra havstechno. Att det var så jag hoppades att det skulle vara om jag och en vän skulle testa samma sak, även om hela konceptet nu är löjligt med att svara varandra från kobbar. Den här resan kommer nog inte innehålla sånt men väl solnedgångar till Panda Bear, ukulele och gammeldansk med en pipa vid kajen till Erik De Vahls senaste lite svåråtkomliga alster. Över Kattegatt och ut i evigheten som min farfar kunde sagt.

/Björn