Frost - Alphabet

Det är ett lustigt sammanträffande att Frost dykt upp som ett nytt favoritörhänge i mitt liv precis när jag så smått börjat berätta om mitt lite ringrostiga, men väl varma förhållande till Dot Allison. Jag tycker att de påminner om varandra. Dels bär de ett starkt personligt uttryck, dels delar de det eftertänksamma, elektroniska, men framförallt är deras röster så klart och genomskärande vackra. De sjunger även mycket om kärlek, vilket jag har så himla mycket lättare att identifiera mig med det när det handlar om datorkommunicerande damer, än när ämnet behandlas av en ledsen man med gitarr - till min stora lättnad, får man även tillägga. Många låtar på "Melodica" är alldeles utomordentliga och jag råder er att införskaffa skivan, då ni behöver de här sångerna i era liv, denna Frostårstid. Det är ytterligare ett sjukdomstecken för tillståndet på den här planeten att Frost ännu inte fullt erövrat den, men å andra sidan kan vi då njuta av fantastiska "Alphabet", "Amygdala" och "Duo" i vår upphöjda ensamhet istället, samtidigt som vi tillåter oss ynnesten att blunda och låta musikens förtrollande toner bära oss till en annan, lite bättre, värld.