2007-01-26

Frost - One Hundred Years

Det nedan skrev jag precis i början av det nya året, några dagar in på det. Ursäkta den obligatoriska förseningen.

2007 års största upptäckter hittillls är i tur och ordning: duplexreplokalen i industriområdet, glädjen i att dricka Moet till frukost tillsammans med ett rikligt utbud goda ostar och bra människor, i det närmaste konstant salongsberusning hela året (tyvärr är så inte fallet längre) och det musikaliska fyndet Frost. Frost är, inte det gamla indiebandet The Frost, utan en flicka och en pojke ifrån vårt favoritmusikland Norge. Från att inte ens ha existerat i min värld tidigare så är de nu ett nytt hopp i det. Det nedan är berättelsen om hur vi träffades.

Det kanske är en billig jämförelse, men tänk er om man skulle kidnappa Hans-Peder Lindström och Annie samt placera dem i en fjord, på kanotutflykt tillsammans. De reser i ett underskönt landskap av berg och dalar, letar efter perfekta laserpistolljud på laptops täckta av mossa och vrider maniskt på effekter - samtidigt som de försöker sammanföra det teknologiska med allt det mystiska runtomkring dem. Slutligen kommer de fram till en av rök fylld svampklubb i en frosttäckt grotta, där de tillsammans börjar framföra allt det vackra de precis har komponerat. Frost sjunger och dansar, jag är självklart där och väntar, men behöver inte ens blunda för att av deras undersköna musik föras till andra världar. I själva verket så är jag fortfarande där, så fort jag lyssnar, men jag tog ett paus i crescendot för att wappa deras budskap till er. Nu tar en älva min hand så jag måste sluta, men ytterligare ett argument för en hyllning till Norge har precis uppenbarat sig!

2 Comments:

At 26/1/07 11:39, Anonymous Anonym said...

Du är så härlig Ace, & frost är bra!

 
At 26/1/07 12:46, Blogger Ace said...

Tack så mycket, anonym! Du är härlig du med.

 

Skicka en kommentar

<< Home