2007-01-11

Rick Astley - Together Forever

Förra veckan tog jag mig hem från Stockholm med Kopia-Douglas
och det var självfallet länge sedan en bilfärd bjöd på så bra musik (och trevligt sällskap). Bland en fantastisk Freeform Five remix jag missat och förbisedda tranceepos lyste för mig ändå en 80-talsikon som gör romantisk Stock/Aitken/Watermanpop starkast. Jag tror det har en enkel förklaring.

När jag var liten ägde min familj flera Simca 1100. Den första var gul och hette Gula Faran och den andra nästintill neongrön och hette logiskt Gröna Faran. Jag föreställer mig att namnen både var inspirerade av färgen och den bräcklighet dessa bilar ofta presenterade för dess passagerare. En technicolorfärgad dag i slutet av 80-talet, då Linköping ännu inte börjat representera besvikelse för mig, beslutade min far att det var dags att uppgradera sig till en bil som bättre svarade mot den rådande tidseran. Man var glad och rik om ni kommer ihåg. Hela familjen for ut till Tornby industriområde som på den tiden inte kunde deprimera besökarna med överdimensionerade köpcentrum utan främst var platsen för Vansito där man fick köpa storpack mandeltårta förutsatt att det fanns egna företagare i familjen. Där fanns även bilhandlaren Anderssons Toyota som ofta hade så kallade jippon på helgerna för att locka ut de förståndiga Linköpingsborna till området utanför innerstaden som senare skulle komma att kasta en skugga över Stora Torgets i jämförelse gedigna omgivningar. Stora Torget har ett hotell som heter Stora Hotellet. Det är fantastiskt småstadsfint på något sätt och det jag nu anser vara det bästa med min födelseort.

Nåväl, denna lördagsförmiddag hade Andersson, kungen av knivskarp emotional marketing, köpt in oversize ballonger och marknadsavdelningen i Stockholm hade skickat ner en hel låda C-60 kasetter där Pernilla Wahlgren presenterade de låtar som stod för bilmärkets moderna framtoning. Kasetten hette "My Toyota is Fantastic!" liksom biltillverkarens slogan som senare kompletterades med "Today, tomorrow, Toyota!". Kasetten inleddes med Nenas "99 luftballoons" följt av vår hjälte Rick Astley som i sin tur toppades med "Heaven is a place on earth". Jag kommer inte ihåg vilken bil vi köpte den gången, mina föräldrar hade nog den dåliga smaken att köpa en Ford trots Astleys förmaning, men det spelar mindre roll i detta skeende.

På vägen hem sjöng jag och min syster "Together forever with you" i Gröna Faran och det kändes som sanningen för framtiden men vi befann oss i staden där idéer blir verklighet och dessa idéer kunde aldrig komma i närheten av de vidlyftigt generösa refrängerna baksätesframträdandet bjöd på. Jag har tidigare inte riktigt vetat att uppskatta Rick sedan dess men idéerna har i min nya hemstad börjat kommit ifatt refrängerna och få saker känns för stora för att tonsätta den fina tillvaron. Kanske var det vad som fångade mina känslor när jag äntligen kunde sjunga Together forever igen i en bil, på väg hem.

9 Comments:

At 11/1/07 00:35, Blogger johan e said...

åh härliga tider! köpkassetter, marknadsförning med hjälp av ballonger, bilar med namn, ja allt var bättre förr.

 
At 11/1/07 01:06, Anonymous patrik said...

Hej hej hallå Björn :)
undrade mest över vad du tyckte om marie antoniette? om du såg den vid jul vill säga. själv så väntar jag mest på att inland empire ska masa sig till sverige.. under våren nån gång säger ngn svensk bio sida...

står förvisso har "troligen" premiär våren 2007 :) Det är ju en film man vill se ett par ggr för att fatta och vore väldigt fint att inleda med att se den på bio istället för hemma på tvn.. fast frågan är vad man tycker när man fått tag i en dvdscreener av den... btw så är det david lynchs nya film..
tack för en fin blogg..

 
At 11/1/07 07:18, Blogger Björn said...

Hej Patrik. Jag såg den till sist för bara några dagar sedan. En av mina vänner gav nog den bästa beskrivningen när han sa att det var en highschoolfilm men med snygga kläder. Jag tycker väldigt mycket om vänskapen och och kärleken i highschoolfilmer och ännu mer om bra musik, Axel von Fersen och fina gamla kläder så jag tyckte filmen var väldigt bra faktiskt. Det bästa var nästan färgerna. De var fantastiska på att koordinera kläderna på den tiden (vilket kanske inte är lika svårt om man alltid bär hel dräkt). Rosa tårtor!

Jag är också mycket sugen på att köpa liknande champagneglas som Marie och vänner hade.

 
At 11/1/07 07:21, Blogger Björn said...

Allt var förresten inte alls bättre förr men kanske lite vackrare ibland. Eller kanske inte förresten för det fanns ingen techno eller laserkanoner då.

 
At 11/1/07 10:53, Blogger Ace said...

Du ser alltså filmen som en korrekt representation av verkligheten på den tiden?

 
At 11/1/07 17:40, Blogger Björn said...

Ja, alla lyssnade på Radio Dept, åt tårta och pysslade i trädgården på den tiden.

 
At 11/1/07 18:14, Blogger Ace said...

Prinsesstårta, såklart?

 
At 12/1/07 13:31, Blogger Björn said...

Ibland åt de även schwarzwaldtarte men bara när hertigen av Schwarzwald var på besök för i själva verket ogillade de allt som inte hade grön marsipan eller rosa grädde. När Heinz Schwarzwald var där lyssnade de inte heller på Radio Dept utan mer på dålig musik som t.ex Udo Jurgens. Ingen tyckte om när greven kom på besök men alla gillade Axel von Fersen för det var han som tog med sig Radio Dept skivan. Oh den ljuva Antiken!

 
At 2/2/07 22:27, Anonymous Anonym said...

bla bla bla. bespara oss dålig prosa och tipsa om låtar istället. var sak på sin plats. en dj i båset och författaren i kammaren. inte tvertåm.

 

Skicka en kommentar

<< Home