Kazumasa Hashimoto - Drama

Den senaste veckan har jag helt fallit för två briljanta och japanska genier som gör det vackraste mina öron fått njuta av sedan de först konsumerade Johánn Johánnsons IBM-hymner förra året. Yasushi Yoshida får nog behandlas senare när jag lyckats bestämma mig för vilken sång jag ska skriva om så först ut, den Tokyo College of Music-examinerade och, liksom vi, Ryuichi Sakamotovänlige; Kazumasa Hashimoto. Hashimoto-san är, bland mycket annat, en pianist som låter sina bitterljuva stycken påverkas av bruset och poesin från storstaden utanför flygelrummet.

Mina favoriter är "Theme", "Mr Gleam", "The happy days past like a dream" och så "Drama". Samtidigt är hela albumet "Gllia" en oerhörd, mollstämd men hoppingivande, helhet som det är svårt att ta ut en höjdpunkt från. Därför har jag, lite infantilt men samtidigt pragmatiskt, tänkt att ni kan inleda er stundande förälskelse med den titeln som inte rimmar med de andra, det pianoförgyllda dramat. Jag föreställer mig att mitt val kanske inte är helt oväntat, med tanke på det himmelska pianot, när det är någonting jag tar fram för att hålla saligheten från världens lyckligaste fredagskväll kvar hemma och stormen kvar utanför på gatan, tillsammans med den nära förestående arbetsveckan.