Badly Drawn Boy - Nothing's Gonna Change Your Mind (King Creosote Mix)

Hej. Jag är i London och tittar på bilar som kör på fel sida av vägen, försöker vänja mig vid Brick Lane as opposed to South Kensington (det går rätt bra, tack), deltar i bloggdiskussioner om dj-båsets maktstrukturer och har slutligen bestämt mig för vilken remix av Badly Drawn Boys "Nothing's Gonna Change Your Mind" jag egentligen ska posta. Det är en debatt jag har fört med mig själv i veckor, med olika svar olika dagar. Maps, King Creosote och Hot Chip lyckas nämligen alla slipa Badly Drawn Boys pärla till olika former av ädelstenar. Svaret kom till mig igår, i ett vemodigt tillstånd som uppstod ur trötthet och väntan och ingen egentlig lust att genomföra denna resa som jag tagit mig för så många gånger. Ty då någonting snarare blir en tröttsamt standardiserad repetition än en ny, fräsch uppstigning i världen ovanför molnen så sänker sig den magiska aspekten i resandet ner i dess pragmatiska bekymmer (såsom ont om plats för benen, väntan, sunkiga flygplatsbussar). För när man packar sin väska utan att ha någon egentlig lust med det, eller sitter där 10 000 meter upp i luften och en unge har bestämt sig för att sova på en, så behöver man någonting vaggviseliknande för att fånga en med sin sorgsamma skönhet. Och det är precis vad King Creosote gör bäst med sin folktronicaversion av låten, så den får äran av rubriken. Ändå är det Hot Chips mix som ska få några specifika rader nedan för att det var dem jag först tänkte ge utrymmet (Maps versions är förresten fin den med, som en syster till någon edit av Postal Service). Ursäkta förvirringen.

Det är sista låten och Hot Chip varvar ner genom att brusa lite. De är där för att leverera tryckaren, rysaren, det som ger alla besökare själ nog för att lyckas ta sig intakta till sina hem, lyckliga hela vägen. De vet om det och sätter snart igång trummaskinen, troget utmejslande de dansande publikstegen. Elementen stegras långsamt och till slut kommer en man in på scenen. Han sätter sig vid pianot, är Badly Drawn Boy och börjar strax sjunga, alltmedan Hot Chip gör sitt bästa för att dränka hans försiktigt mjuka röst i musiken och rytmen. Han är omisskännlig i sin fula mössa och skäggdiscolooken, men lika varm som alltid i sina uttrycks kärleksfullt utmejslade försiktiga melodier. Men i refrängen så höjer han rösten för att säga något av verklig betydelse, bara för att när han har sagt det sjunga tystare, skörare och vackrare än någonsin tidigare. Sedan går Damon Gough av scenen och lämnar åt Hot Chip-männen att sköta den dansanta avrundningen, men ändrar sig och kommer tillbaks för att impränta budskapet i refrängen och den finkänsligt uttryckta eftersången igen. Ingenting kommer förändra någonting i längden, ingen åsikt du har kommer förändras särskilt egentligen, men besökarna går hem med de lättare stegen, fint elektronikabrus i själen och ett varmt piano ringande i huvudet. Och bandet lyckades med uppdraget.

Badly Drawn Boy - Nothing's Gonna Change Your Mind (King Creosote Mix)

Badly Drawn Boy - Nothing's Gonna Change Your Mind (Hot Chip Mix)

Badly Drawn Boy - Nothing's Gonna Change Your Mind (Maps Mix)

Badly Drawn Boy - Nothing's Gonna Change Your Mind

(För övrigt kanske det kan bli lite tystare här än vanligt någon vecka framöver. Björn ska till Stockholm och lyssna på bRyan Adams över helgen och jag är borta i två veckor till.)