Milosh - The City

Solen går ner och bilarna i en av Malmös största korsningar åker fort förbi. De signalerar lite argt när någon inte åker tillräckligt snabbt. Ah, introt påminner på något vis om Elton Johns pianospel från de fina 70-talsskivorna. Jag väntar bredvid på övergångsstället, trotsar trafiken och några bilar tvärnitar eftersom de inte tänkt släppa förbi mig. Se upp för i helvete! Jag har aldrig förstått bilisters ilska men vad gör det, nu börjar trummorna smattra i min hörlurar. Från bilen hörs Ludacris.

Livet blir en film igen. Jag är astronauten från Linköping som går på min måne genom en nersläckt stad, där gatlyktorna tjänar som de svepande laserljusen jag saknat sedan kvällarna i somras. 2:18, det låter som sången redan är slut men det får sjunga och knäppa lite till. Jag tänker på gamla vänner och saker jag gjort. I fredags på Blekingska...hjärtat glöder till en sekund. Det känns rätt förutsägbart, och lite fånigt, att man alltid ska bli lite nostalgisk när man hör någonting vackert. Borta vid sjukhuset sparkar några fulla ungdomar ner konerna för vägarbetet. De har aldrig hört The City.

4:04, om tio sekunder när musiken tystnar, och allt blir som vanligt, kommer jag förstå att det här är min verklighet. Billy, Le Sport, Milosh, Kylie, Paddy McAloon, Pet Shop Boys och Erlend Öye. Lindström och Björn Olsson. Nicolas Makelberge, Alice Deejay, Jay-Jay Johansson, Sophie Rimheden, Differnet och deras kompisar kommer alltid behöva hjälpa mig upprätthålla bilden av världen som det finaste som finns. Det är inget problem, för jag vet att de lyckas varje gång.