Orup - Magaluf (Mallorca mix)

Det går bra för Orup igen. Först ett reportage i andra numret av Ondskan, ikväll en inbokad spelning på Skansen, och nu på morgonen den absoluta höjdpunkten - en comeback på L'amour à trois. Det är ju trots allt inte första gången ni här får stifta bekantskap med vår popsmedsvän, då "Stockholm" var den andra låten jag någonsin postade på vårt kommunala musikbibliotek. "Magaluf (Mallorca mix)" har jag däremot avnjutit i min ensamhet, som en god Henrik Pontén.

Den passar ypperligt med vitt eller rosa vin, och kanske även med kokain, ty även om det inte är något som min värld innefattar så anar jag en röd tråd mellan drogens flyktiga, bubblande lycka och Thomas Erikssons smekande stråkar och trumpetstötar. Den sorteras under den luftigaste mjukpopelektroniken, tillsammans med Mont Ventoux Holiday-remix och Phofos omstöpning av "Homeless club kids"; pop som väger så lite att den när som helst kan lyfta mot himlen. Jag har i min ensamhet tidigare i sommar pysslat lite med en mixtape av sådana godsaker, som jag nu givit upp på grund av allmän tidsbrist och en disciplinerad prioriteringslista där hobbys som den nämnda hamnat rätt långt ner. Så här bjuds härmed låten enskilt istället, på allmän begäran faktiskt, tro det eller ej, efter alla år av smyglyssnande i pojkrummet. Ikväll förbyts irritationen över att Tomas Ledin alltid spelar på Skansen och att tonerna tränger sig in i mitt hem, till glädje över att bo so nära men ändå så långt borta, då jag stiger ut i trädgården för att höra hur det låter när Orup sjunger live igen.