Dubstar - No more talk

Det är sommaren 1997 och Dubstars första singel på 12 månader, No more talk, släpps samtidigt som jag funderar på hur det kommer bli att börja gymnasiet, kysser en flicka i en trappuppgång och samtidigt blir bränd av en humla men vågar inte säga någonting. Jag borde förstått mitt eget bästa och börjat lyssna på Dubstar redan då men avfärdade dem istället som ett plastig kopia av Saint Etienne. Jag älskar verkligen Saint Etienne så en plastig kopia borde också varit varmt välkommen. Vad jag inte förstod då var att de i sanning ofta även lyckades destillera allt det fina med England för att sedan krydda melodierna med fragment stulna ur Chris Lowes drömmar. Bättre sent än aldrig, eller hur? Om Dubstar varit en drink skulle de vara Bellini om de varit en promenad skulle de varit en ensam, genom ett aftonbelyst Chelsea. Bandet har främst gjort fem briljanta singlar som jag och Dubstarapan tycker mycket om och hoppas kommer värma era regniga hushåll denna sommarnatt.

The winds whistling, my minds twisting, I was making myself the ususal cup of tea when the doorbell strangely rang.

If you need somebody around you well then, I'll be the one who's there. If you need somebody to listen well then, I'll be the one who's there. But you seem to think you manage alone.

Talking is useless when your cards have all been shown. I'll make you feel bitter and I'll never use the phone.

But as the stars are going out and this stage is full of nothing and the friends have all but gone for my life, my God, I'm singing.

If the man you've grown to be is more Morrison than Morrisey I'll tell you straight as we undress that things got better when you left and though I've banned your name since then I'll call it with my dying breath. No-one else would have me so I've made this day of all days the day I see you again.