
Man vet vart man står men inte vad man finner när man reser och därför far jag mot Tanzania idag. Jag tänkte först berätta om den episkt mustiga skröna jag tagit med mig för att läsa (Michel Fabers "Sugar") och förklara Pianas storhet när man färdas i ett flyplan högt över marken, men jag hinner inte för tåget går snart och jag tror dessutom att ni förstår själva. Till senare, adjö.
3 Comments:
oh, piana. älskar piana. hoppas du får det fint i tanzania! kram!
underbar låt
trevlig blog ...
se mina bilder från tanzania/kenya
jag va där för typ ... 19 år sen =)
http://www.flickr.com/photos/sebilden/sets/72157601659040974/
mvh David
Skicka en kommentar
<< Home