Rufus Wainwright - Do I disappoint you

Idag känner jag mig lite uttråkad av hårda technomixar som jag inte letat efter men som ändå dykt upp till "Distortion" (kom dit!) i helgen. Det har varit omöjligt att finna det jag söker eftersom det enda jag önskar är att Alan Braxe, Kris Menace, Suck My Disco eller Kissy sell out (i den nämnda ordningen) skulle använt stråkarna ett par takter in i denna sång eller i alla fall någonting annat lika vackert som dimman som gjorde att hela Malmö såg ut som att klubbarrangörer unisont valt att flytta ut rökmaskinerna på taken. Om ändå studentflaket som spelade Justice idag hade varit där tidigare i veckan. En anledning så god som någon att ta saken i egna händer i vilket fall som helst och lära sig "skapa" men jag lämnar det åt er eftersom jag har min segelbåt, slottsparken med ankorna och stranden att ta hand om. Jag saknar att skriva här förresten men den senaste tiden verkar det mest vara sömnlöshet som råkar göra att man får tid över.
2 Comments:
Train, plane... visst är det så han sjunger. Rufus är underbar men än så länge är jag inte helt övertygad av nya plattan. Han är ett geni, men den här gången har han och Neil Tennant nog mest slappat och knaprat piller. Eller så behöver jag bara ha mer tålamod. Want II var kanske lite för bra för Rufus, och mitt bästa. An old whore's diet gets me going in the morning.
Why am I always on a plane or a fast train
Oh what a world my parents gave me
Always
Travelin' but not in love
Still I think I'm doin' fine
Wouldn't it be a lovely headline
Life is
Beautiful on a New York Times
ACK!
Skicka en kommentar
<< Home