The Mex-Icons - Shooting Star

Ey! Ny stad, ny gryning. Stiga upp 6 på morgonen, åka flygbuss över slätten i det oranga ljuset med världens bästa dimma (den skånska), luftig som en discoteksrökmaskins vackra glädjematta, flyg upp i himlen, 10 000 meter upp i luften, frukost på planet - så glad att civilisationen finns fortfarande - internet på jobbet igen, ladda ner Douglas Kopia och Mikael Mexikos Amy Diamond-cover som vi tjatat om i evigheter och nu äntligen fått. Och my god, så bra, så bra, SÅ BRA!

Helgen i övrigt: Fest i cykelverkstad i fredags, tåg till Malmö med författande falkonerare i lördags, en briljant Billy, en fantastisk Sanna och en fin överraskningshalva Nicolas Makelberge, en sjuhelvetes mörsare till sista dansgolvstimme, technogädda på Club Latino till 7 am, söndag kyrkogårdspromenad, trampbåt på kanalen, äta ute x2 samt Pro Evo soccer. Mitt nya humör är labilt men intensivt, ibland får andra människor världen att se lite ljusare ut, tack vänner för att ni finns. Snart blir det Malmö igen, hejdå Djurgården, hej Dalaplan, hejdå Ulla Winbladh, hej Falafel No 1, hejdå Spyan, hej technogädda via gratis brandtrappa!

Jag hyser tillförsikt, ljuset skiner in på kontoret, "Shooting Star" lyfter därinne, den är mina känslor för tillfället, utan den kommer tystnaden. Och den skrämmer mig. En gång i tiden var vi vänner, men inte längre. För tillfället, åtminstone. Om "Minimal" var det klara vita ljuset så är "Shooting Star" pappersflygplanet som lyfter, 10 000 meter upp i luften, in i technicolorvärlden. Och den här lyssnaren tittar ut med barnsliga, naivt förtrollade ögon, nynnandes på Amy nationalhelgonet-covern, tackandes nej till ytterligare en bit nygräddat bröd och svalkandes ansiktet med våtservetten. Ah, livet. Ibland tycker jag om det! I feel a little bit in love, a little bit at loss, but it's alright, it's okay, för ibland klaffar det och då är allt okej, lite, inte så länge, men ack så värt det i stunden, det där ögonblicket, ljuset jag är ute efter.