Darkel - At the end of the Sky

Jag vet inte om jag saknat Air på sista tiden men när en av de luftiga tu går på egna äventyr som Darkel gör jag det mycket igen. Det påminner verkligen om hur vackra Air kan vara i sina bästa stunder. Det är kanske ingen hemlighet att jag har en viss kärlek för piano och på senare tid har jag börjat ta paus från yttervärlden vid Stadsbibliotekets lånedito. Jag har glömt en hel del av det mina barndoms pianolärare försökte instruera mig men Fibes Oh, Fibes! nya storstadsdrömmar och de fyra minuter som Darkel låter sina fingrar lätt vila på tangenterna påminner mig om varför jag aldrig tänker sluta. Långt där borta i slutet av himlen kanske det bor en Erik Satie även i mig.

Glöm förresten inte skriva in 9e september som en gyllene dag i er kalender. Då ska vi nämligen se Mr Suitcase tillsammans. Det finns även möjlighet att se mig som ett lyckligt barn på julafton under kvällen.