France Gall - Cinq Minutes d'amour

Jag uppfattar nog överdrivet mycket fin musik som bitterljuv eftersom min nostalgiska sida blir väldigt stark i sällskap med toner. Nostalgi för mig är ofta bitter, som den gången du kom på att kärleken lurat dig eller ljuv, som gången en vän spelade trombon för dig i parken en solig födelsedag. Allt det där blandas ju i minnena. Den senaste veckan har mitt liv varit i sanning bitterljuvt men det har verkligen varit ok för varje liten bitter sekund har France Gall nynnat "det blir sommar nästa vecka" i mitt öra och alla ljuva ögonblick har jag spenderat med samma France, leendes i kapp när vi tillsammans förstår att det alltid ordnar sig. Idag visade det sig ju att vi hade rätt. Det är vår igen.