2006-01-23

Klimek - Gymnopedie #1

Vad menade Morryssey egentligen med att varje dag är som söndag, i negativ bemärkelse? Jag älskar söndagar. Söndagar är de bästa dagarna. Och idag ska vi tala om något av det finaste - söndagspromenader på Djurgården på vintern, och den perfekta musiken för dem.

Som sällskap på vägen tycker jag mycket om att ha med mig Gymnopedie #1, i Klimeks version av Erik Saties mästerverk, från Kompakts "Pop Ambient 2006". Den visuella skönheten passerar framför ögonen, men nu är den även ackompanjerad av det perfekta soundtracket. I form av en absolut modern uppdatering av en tidlös klassiker, utgiven på ett finfint skivbolag som blickar framåt samtidigt som de har koll på historien, och är en av den nya tidens främsta företrädare för vidareutvecklingen av ljudkonstens möte med popmusiken. I just strävan efter det meningsfulla förnyandet, och i det sällsynta modet att gå emot vår tids rädsla för pretentioner.

Erik Satie var en fransk kompositör och pianist, och kallade sig hellre fonometriker (mätare och nedtecknare av ljud) än musiker. Han var inte heller rädd för pretentioner, och försökte bryta sig loss från tidens musikaliska konventioner då han skrev "Les Gymnopédies". Senare kom han att kalla sina egna verk för musique d'ameublement. Han var Brian Eno, över hundra år innan Brian Eno själv var Brian Eno, och mycket riktigt har Brian Eno också kallat honom sin primära influens.

Jag har ett långt förhållande till Saties Gymnopédies, främst genom Pierre Huyghes konstverk L'Expédition Scintillante, Act II: Untitled (light show), som jag upplevt vid två tillfällen, på Guggenheim i NY och på Pompidou i Paris. Då var det Claude Debussy som stod för nyorkestreringen av Saties ljud. Musiken strömmade som ur en öppen "låda", tillsammans med den långsammaste röken någonsin, vackert ljussatt i olika färgnyanser. Den andra världen, som alltför sällan uppnås i konsten, var plötsligt glädjande närvarande i den kollektiva upplevelsen av det precisa, magiska växelspelet mellan det audiella och det visuella.

Om något toppar promenader i Djurgårdens vinterträdgård med Klimeks tolkning av Gymnopedie #1 (i vad en vän kallade "den långsammaste versionen" någonsin), så skulle det vara det. Vill ni aktivera er lite och själva göra Kompakt-techno (och varför skulle ni inte det?), så rekommenderar jag världens bästa sida; Kompakt Kittens (aka Katter spelar techno).

7 Comments:

At 23/1/06 14:40, Blogger Ace said...

Ah, det var bara en tidsfråga innan de där 200 poängen och förkärleken för pretentioner gjorde sig gällande även här på bloggen...

 
At 23/1/06 15:14, Anonymous karin said...

...som om det skulle vara första gången... hihi
f ö jag gillar alla kattreferenser här. jag kan inte tänka på nåt annat än katter. funderar på om schütz kanske är ett bättre namn ändå. det är i vilket fall mer pretentiöst = bra. smirnoff är ju tyvärr lite helrör. jag får se.

 
At 23/1/06 16:52, Anonymous Yoenes said...

Även rockorganister har lirat gymnopedier på gymnasiet... flashbacks tillbaka till nervositeten, de lätta smekningarna över tangenterna en juluppspelning, och den påstådda efterklangen på över fyra minuter i fransk radio efter sista ackordet... tacksam även för den korta historiska presentationen av Satie, en man som förtjänar att dammas av rejält. Klass!

 
At 23/1/06 17:04, Blogger Ace said...

Ah, efterklang. Viktigt...

 
At 23/1/06 18:49, Blogger Ace said...

Ah, viktigt att inleda alla meningar med ah. Som en äkta livsnjutare. Förresten. Viktigt med klass med (i betydelsen "stil"). Ah...

 
At 23/1/06 22:21, Anonymous Andy said...

Fint med Satie. Vorpals breakcore-version är också bra. Här: http://cockrockdisco.com/free.html

 
At 23/1/06 23:10, Blogger Ace said...

Tack andy! Ska kolla upp.

 

Skicka en kommentar

<< Home