2008-01-29

Alvy Singer - Kungsholmen

Jag satt just och studerade en dokumentär på TV8 om en managementkonsult som bjöd in sina affärskollegor för att bada i dammen han anlagt på sina ägor. Jag tror världen skulle vara en finare plats om fler avsatte tid till att bada i dammar tillsammans. I alla fall skulle tillvaron vara mer lekfull vilket verkligen vore på sin plats. Det finns en vacker dissonans i synen av kostym- och dräktklädda människor som leker tillsammans. Jag vill se finanschefer bada i fontäner, executives dansa genom vattenspridares strålar och blöta direktörer. Det skulle pigga upp, verkligen. Tills mänskligheten inser detta, vilket tidigast kan bli i vår, har vi Alvy Singer som genom Kitty Litters förtjänst storstilat återvänt, med Orupsamplingar och den sällsynta eufori som gör honom till den svenska indiediscons Armand Van Helden.

2008-01-26

Cahill feat. Nikki Bell - Trippin on you

Efter en intensiv vecka som både inneburit för tidiga dödsfall, storm, ett ohälsosamt lyssnande på Sven-Bertil Taube och insikt att det är alldeles för få timmar på dygnet var det just det här jag behövde för att fortsätta, en ny eurodiscohit. "Trippin on you" har en fånig nonsenstext men en luxuös produktion och de där klassiska eurodiscotuten som låter som en försiktig lergök.

Inte alls lika bra som Leslies underbara"Tes Etats D'âme Eric" men ändå perfekt nu för stunden. Kanske ses vi i afton på Design 4 Pleasure där L'amour pour toi är några av de som väljer musiken i skuggan av Malmös up and coming designers.

2008-01-10

Kelley Polar - Sea of Sine Waves

Jag minns den dagen jag lärde mig cykla. Det var fredag och av någon anledning spelade "Trio me Bumba" utanför. Efter månader av träning tillsammans med min pappa och "läskiga mannen", som med en krok fiskade upp gammalt kött från containern utanför konsum, hade stödhjulen skruvats av och det var tid för mig att lyfta. Jag trodde aldrig det skulle lyckas.

Våren hade kommit till parken och helgen innan hade jag vunnit en tvättbjörn i tyg på Lions lyckohjul. Jag var med i en påhittad detektivklubb där man legitimerade sig genom att visa sitt FBI-leg som egentligen mest var användbart på en boutique i köpcentrumet Spiralen där min mamma brukade handla kläder. Björn Skifs hade just spelat in "Strul" i lekparken, min lekpark, men det har jag ju redan berättat om här för några år sedan.

Ungjävlarna hos dagmamman kräktes i maten medans jag byggde hus till mina My little ponys i träaskar där det tidigare vilat små krus av svenskt tenn. Vi byggde lövkojor på skolgården och fick gissa vilken mjölk som var röd, grön eller blå genom att smaka. Det var en härlig tid. Man var ju förälskad i glass bland annat. Nya upptäckter, ständig vår. En tjej försökte inbilla mig att hon var min första kärlek men den kom i själva verket långt senare. Jag vet inte exakt när och tyvärr kan det varit Lotta Engberg.

Den tiden känns ibland som ett avlägset paradis vilket främst beror på tiden som passerat. I själva verket är det tur att man blir vuxen, förändras och istället för att gråta för skrubbsår på asfaltsfläckade knän får tårar i ögonen när man upplever känslostormar frambringande av fullkomligt briljant musik. Detta är det finaste sedan det fanns tombola i parken, bekymmersfria eftermiddagar och ponnys som bodde i träaskar.

2008-01-05

Blonde Redhead - Silently

Jag tror jag upptäckte alla 2007 års bästa sånger under det sista dagarna på året då man var tvungen att stänga in sig i musiken för att stänga ute familjer och kyla, även om det mest var regn som bjöds i södern. En av de sångerna som drabbade mig under en långsam promenad var "Silently" som redan i det både Abba och Tough Alliancedoftande introt bär mitt hjärta i sin hand. Jag har tyckt att en del av deras tidigare alster varit alldeles för kyliga och jag tror det är för att Kazu Makinos röst behöver bäddas in i varma täcken som dessa. Det här är verkligen vackert från den dämpade maraccasen till refrängen som ökar i styrka för varje upprepning.

Jag bör nog inte skriva längre än detta idag för jag har just sett båda avsnitten av "August" på raken så jag kan inte låta bli att låta som en sen kväll i Röda Rummet hur mycket jag än försöker. Mer om de där andra sångerna inom kort. Jag är förresten övertygad om att 2008, tågluffandets, tennisens, råttans och inte minst de uppfyllda drömmarnas år kommer slå oss alla med häpnad. Vänta bara och se.