2007-02-28

Skatebaard - June Nights South of Siena


"June Nights South of Siena" är lika vemodigt vacker musikaliskt som titeln är lyriskt: nio minuter och 20 sekunders exakt avvägd perfektion som har toppat min iTunes i veckor, sedan en läsare med finkänsliga öron tipsade oss om mästerverket. Dålig sen onsdagskvällscopy kan inte berätta nog om ljudkonsten som är den här repetitionspopelektroniken, så tryck bara på rubriken och sedan på nedladdningsknappen. Som vanligt, med andra ord.

Vad mer? Tack till alla som gjorde vår KB-sejour i lördags till en briljant kväll (bilden ovan beskriver den väl), vi bubblar inombords och ska försöka toppa det med L'amour pour toi featuring Climber & Tiger på fredag. Sist var alldeles underbart så vi har högt ställda förväntningar. Sedan tar vi en kort dj-paus, så det är sista chansen att lystra och dansa tillsammans med oss på ett litet tag. Messa eller maila om ni vill ha hästkista. Vi ses där!

2007-02-23

Badly Drawn Boy - The Long Way Round (Swimming Pool)


Det som först återkom var sångslingan. Jag fann mig själv, ute på promenad, nynnandes på något okänt. För en gångs skull så hittade jag inte på en egen text istället, utan lät istället hummandet brumma vidare därinne, i förhoppning om att bruset skulle leda till en signal som då skulle vara än klarare. Då jag på sistone har längtat mycket efter album i form av mysiga, säregna helheter och något mjukare (till att ackompanjera exempelvis läsning eller ut genom fönstretfundering i ett försök till fridsökande vardagsliv), men inte har orkat med att vare sig fysiskt söka eller internetbrussurfa så har det gamla fått repeteras. När jag inte arbetat och behövt en energikick, eller haft sällsynt Ibizadisco för mig själv sent på natten i vardagsrummet, har det dansgolvsaktiga eller för mig helt nya fått ge vika. Senaste Air, Jay Jay, Pop Ambient, Frosts tidigare och så Damon Gough är vad som har spelats för mitt behov av fundering och vila. Mitt liv har känts som på tomgång, mitt iTunes har fått symbolisera det. Varken nytt eller klassiskt, bara att ha fastnat.

Men så, där! Plötsligt, växande. Är det inte den där melodin jag söker? Den där sångslingan jag är ute efter? Trumpeten som följer på det. Rösten, trumpeten, rösten, trumpeten, åtföljandes varandra på ett ovanligt sätt. Så enkelt, men samtidigt så vackert. Först inget repeterande, utan bara som en glädje över att äntligen ha hittat det. Utmynnande i mera "Born in the U.K"-lyssnande. Senare, den här morgonen, efter Hannu Manninens efterlängtade guld i den ädla sporten Nordisk Kombination och ett fint samtal med Morfar i Finland för att tala om det - på repeat. "The Long Way Round" heter det magiska. Nu vill jag veta vad som döljer sig därinne. Tänk att jag aldrig har lyssnat på texten tidigare! Var det på något sätt den som trixade sig in i mitt hjärta undermedvetet, där den länge brusade, för att jag själv först skulle få komma fram till mina egna tankar om den nuvarande situationen - för mig i den här världen - och sedan slutligen även visa sig i form av en belöning i lyriken?

Ah, om det är något som jag är medveten om så är det fiktionen som konstruktion och att vi så väldigt gärna vill pussla ihop livet, på det där sättet som den illusionsrika konsten gör det. En enhet, en kontinuitet, ett samband med alla svaren, där det finns en sanning och en lögn och en väg som är rätt. Så enkelt är det naturligtvis inte - och det är kanske just tron på den illusionen, fiktionen, som är lögnen - men ibland är det fint att tro att det är så simpelt. Ett utdrag av det finaste jag hör Badly Drawn Boy sjunga lyder såhär:

”Sit and wait for the day, where your life might change
And that day never comes, this is rule number one
All the changes must come from you, is the second rule
Take a long way around, see how the sights here sound

I assumed you would be my strength
Oh, how wrong I was, that’s the wrong way round
The carousel keeps turning still
Life’s carousel keeps turning still...

If you go, take the long way round
You’ll be lost, then found
It’s a long way home, but you’re not alone

The carousel brings you back,
again..."

2007-02-22

Justice vs Simian - Never Be Alone (Drop the Lime No Friends Refix)




Originalet går bara inte att överträffa, det är bevisat (jämför livslängd på "Never Be Alone" och "Hey Ya" till exempel). Men "Drop the Lime No Friends Refix" kommer lätt närmast hittills. Den här går till Kalle Lassila samt hans underbara kängurustakning och till the good folks of Husarm, Sveriges kanske allra bästa dansare (som jag dessutom snodde bilden ovan av). Utan dem vore vår Ibizanatt lika fattig som en längdåkares skidning utan valla. Jag älskar att det har snöat och att det är VM igen, livet i Skåne blir så mycket mer uthärdligt klätt i briljant vinterprakt. Nu ska jag ut och åka snowracer!

(Tävlingsbidragen har förresten börjat trilla in (se "Silly Love Songs"-inlägget nedan). Deadline är på lördag klockan 12, lunchtid. Vinnaren meddelas per mail! Ses på KB.)

2007-02-21

Wings - Silly Love Songs (Serge Santiago remix)

Egentligen var jag skeptisk. Trots att jag älskar Paul McCartneys och Wings "Silly Love Songs", liksom Red House Painters coverversion, samt tycker mycket om det mesta Serge Santiago har rört sin mästerliga hand vid innan. Det tog också ett tag innan hans edit - ty det är mycket mera av en edit, än en remix - nådde hela vägen in i mitt hjärta. Han föreföll inte ha gjort så mycket, skärpt till percussionen vid tillfälle, nuddat en detalj här och där och framförallt fördubblat längden på låten samt höjt upp, sänkt ner, mycket, lite. Vilket naturligtvis - efter en stunds ponering - visar sig vara helt rätt. För vad ska man annars göra med en sång som redan är perfekt? Nu är euforin fördubblad och jag funderar på att göra "Silly Love Songs" till samma avbrytande, vansinnigt långa, allsångslåt för dj-rockklubben som "Are You Ready For Love?" (med "I Have A Dream"-talet inmixat) var för popklubben. Tryckare, schmyckare, vad jag vill se är 100 husarmar som vevar och kramas samtidigt som derar munnar mimar "I Love You" till varandra, exalterat, repeterat. Det är vad jag önskar ska hända på lördag. Dessutom så är det väl dags att "I Love" får ett alldeles eget anthem? Här är en present till er, Maria & Emilia, hoppas att ni tycker om den!

Vi har för övrigt två hästkisteplatser att ge bort till det nämnda danskalaset på Kulturbolaget på lördag. Ni kan vinna genom att:
a) Maila en paintteckning som ni målar till vår ära!
b) Gissa vilken av de stora tidningsdrakarna (Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet, Sydsvenskan, Expressen, Aftonbladet, .se, City och Metro) som L'amour - så vitt vi vet - inte har nämnts i.
För svårt? Ledtråd: Det ryktades för längesedan att Per Hagman var tillsammans med en av de tågfrälsta kulturskribenterna på denna getingstungna blaska.

Vi lottar fram vinnaren bland svaren som kommer in och blir rörda av allt vi får oss tillsänt. Annars är tipset att besöka någon av de andra snart uppdykande biljetttävlingarna på Dyngan, Husarm och I Love. Eller att komma tidigt, det kostar bara 20 kr mellan 12 och och 00.30 och vi skulle dessutom uppskatta våra förträffliga läsares närvaro kvällen igenom.

2007-02-20

Pantha du Prince - Asha

Henrik Webers beslut att låta den lätt introverta technon färdas bort från Berlin på kyliga electrovindar mot Arktis har skapat det som kan bli din bästa följeslagare, genom det förutspådda snöfallet, under den senare delen av veckan. Glaciärer spricker sakta när morgonen närmar sig, pingviner tittar upp mot avlägsna soluppgångar, längre bort upptäcker en isbjörn den slimanesmale tysken som med stora vita hörlurar under pälsmössan stakar sig fram i takt med kalla klockor varma syntar och tilltagande smatter från trummaskinerna. Bakom honom en hundsläde. Pingvinerna vänder ansiktet mot expeditionen och samlas i ring framför högtalarelementen som nu stannat med huskyhundarna. Henrik klättrar upp, det är februaris sista lördag och vinden isar i hans hår. Med tubkikaren ser han långt bort mot horisonten där någonstans 7 lyckliga ungdomars Ibizapop just når nya höjder. Isbjörnen ler, lämnar pingvinerna och den upptäcksresande i fred för denna gång och fortsätter mot havet.

(Vi kan nog lotta ut några platser till djrockibizapopspektaklet på KB i Malmö på lördag inom kort om du vill slippa sitta ensam och lyssna på istechno hela kvällen. Det har man ju söndagar till. Mer info om det senare i veckan)

2007-02-14

Prefab Sprout - If you don't love me

Jag vandrade nyss genom staden, nykära par på alla restauranger med fina anrättningar framför sig men det tindrade minst lika mycket i mina ögon för inne hos mig, bakom den svarta yllerocken och lågkvalitetsglasögonen, firade jag och Paddy McAloon Valentines tillsammans. Han hävdar gång på gång att han kommer veta om jag slutar älska honom men den känslan kommer aldrig finnas där eftersom jag naturligtvis alltid kommer göra det. Paddy talar ofta om det här genom små hörlurar på udda platser, hans rädsla för att sluta älskas. Men, när Paddy ikväll äter en ensam middag under oljemålningen med vita hästar och blickar ut över havet utanför huset på Isle of Wight, med dimmig blick och enastående drömmar i tanken, hoppas jag han samtidigt känner att han har oss och att det inte finns mycket jag önskar mig mer än nya sånger av honom som gör mig sällskap.

Paddy skrev förresten "If you don't love me" till Kylie men den är givetvis ännu finare med honom själv.

2007-02-08

Au Revoir Simone - Fallen Snow (The Teenagers Remix)


Det här skulle varit uppe för längesedan, men internetlöshet och ett skidskytteföljande, socialiserande samt flanerande liv i allmänhet har hittills förhindrat dess uppdykande i bloggosfären. Jag skrev texten på tåget till Stockholm igår, vilket kan förklara lite. Längst ner finns en zipfil med alla låtarna ihopsamlade, så att ni inte börjar ladda ner musikstyckena separat i onödan.

Idag har jag rest till min födelsestad. Tiden kommer delas mellan Kungsholmen, Söder och Öfre Östermalm. Världens bäste Pontus har polerat min cykel och ställt den till mitt förfogande under min en vecka långa "semester". Om ni ser någon svischa förbi i de baskiska färgerna så kan ni ju vinka. På torsdag spelar vi tillsammans med våra favoriter i Clitspit på Södra Teatern, mellan 21-01. Jag hoppas att alla kompisar från förr kommer dit, jag hoppas träffa många kompisar för framtiden med. Vi har tagit med oss "Våra vänner"-boken, så det är bara att hälsa. Sedan ska vi ta en droska direkt till Grodan, för att hälsa på våra främsta gudar: Allah Braxe och Christ Menace. Jag tror det blir himmelskt lurvigt. Jag tror hela veckan blir hemskt fin. Men jag tänker inte avsätta mer tid till att blogga den här veckan tror jag, så jag gör helt enkelt ett litet uppsamlingsheat nu.

Först vill jag tacka för i fredags. Det var alldeles underbart. Dagen efter var lite orolig för vad människor skulle tro om mig då jag samlade på mig många pinsamma men sällsynt lyckliga ögonblick under den senare delen av natten. Dels då jag spräckte mina dyraste och finaste byxor helt och hållet i grenen vid ett försök att bestiga ett bord, viftade med ett mikrofonstativ i luften, drog upp alla reglage till max samt klättrade upp på dj-båset ett dussin gånger tillsammans med en (såp)bubbelflaska. För att nämna något av det minst pinsamma. Vakten kallade mig oprofessionell. Old Dog kallade mig punk. Mannen med sängkammarblicken kallade mig Pete Doherty. Finska skidskyttefans fångade mig i ett prekärt, men tonårseuforiskt ögonblick.

Men Sydsvenskan och besökarna gillade oss mycket och jag blev väldigt glad. Boat Club var väldigt rara och deras sångskatt är briljant. Smålands var inte lika fab, men väl värt och efter i snitt fyra timmars sömn per natt steg jag plikttroget upp för att beskåda skidskytte-vm och lyssna på bjällrorna från sändningen av sagovintern i goda vänners lag. Varje dag tog jag en take away-latte likwom en parkpromenad, varje tidiga kväll läste jag ur Hjalmar Söderbergs samlade novellskatt. På väg hem från DJ-, klubb- och gatuköksrundan i lördags så plockade jag åt mig alla morgontidningarna av ett tidningsbud som var ovaksam och somnade med dem bredvid mig i sängen, i ett fåfängt försök att ända in i benmärgen vara både Dionysosdyrkare och renässansmänniska. Kontraster är bra, jag känner att de gör en Luther och Kant-inspirerad vardag både mera njutbar och tolererbar. Skrumplevern kan alltid opereras, men en förlorad minut är för alltid borta.

Nu till låtarna:

Au Revoir Simone - Fallen Snow (The Teenagers Remix)

Då jag beskådade Au Revoir Simone live på Blekingska i höstas, så kändes det som att jag stod och lyssnade på hur det hade låtit om Hannah & hennes systrar hade musicerat. Det var så väldigt New Yorkjudiskt, bibliotekarieaktigt och offbeathippt på det där viset som är nördens naturliga uttryck. De har dock aldrig lyckats fånga mig på riktigt, förrän nu i The Teenagers underbart vemodiga och samtidigt svängiga remix. Den får äran av rubrik för att jag har lyssnat på den mest i det här urvalet låtar på sistone.

Air France - Beach Party (Stevie Tech Nicks Strobe Mix)

De svenska DIY-mixarna är jag om inte annat alltid en entusiastisk stödjare av. Ljudet är sällan det bästa eller mest välpolerade, men en god ansats, idé och väldigt enkel - men vacker - melodi kan göra väldigt mycket. Så är fallet i Stevie Tech Nicks Strobe Mix på Air Frances "Beach Party". Den där slingan (ni vet vilken jag menar om ni bara lyssnar) vägrar fortfarande lämna mina öron, flera veckor efter att den först fångade min uppmärksamhet. Fint!

Robbie Williams & Psb - She' Madonna (Kris Menace Vocal Re-interpretation)

Robbie Williams, vad ska man säga om den mannen? Det är åtminstone roligt att läsa intervjuer med honom. Christ Menace bevisar här att han kan frälsa i princip allt. Ge honom positionen som FN:s generalsekreterare, gör Will Self den tjänsten, så är världen nog snart en bättre plats. Även om jag - med något sällsynt låtundantag - verkligen aldrig har gillat varket Mr eller Mrs. Madonna. Förväntan inför Christs set med Allah Braxe på Grodan är väldigt höga, jag tror på rymddiscofred till gudstjänsten under lasrarna.

Electrique - La Presse People

Oddsen att jag ska gilla ett band som heter Electrique (det är självfallet den franska stavningen som gör det, en engelsk sådan hade bara varit löjlig) med en låt döpt till ”La Presse People” är måhända så låga att det blir fånigt, men det är likväl sant. Det låter ungefär som om Air hade återuppväckt Bruce Haack för att skapa retrofuturistisk myssamplingselektronik.

All Saints - Chick Fit (Kissy Sell Outs Excellent Adventure)

Vad är grejen med att alla remixar All Saints egentligen? Och att nästan alla mixar på dem blir bra? Kissy Sell Outs excellenta äventyr är nog ändå min favorit hittills, så briljant svängig och popmelodisk samtidigt som den vilar på den franska elektrons favoritbasgångsljud och ett väldigt fint diskantstarkt trumljud. Skriv en kommentar, skicka ett mail eller sms och tjata ifall ni vill att jag ska youtuba en film på när den dansante Björn skakar sin rumpa till denna.

Eyerer And Chopstick - Haunting (Christopher Just Remix)

Över till lite glitchad rocktechno, den kanske allra svåraste genren att göra något riktigt bra i. Mycket är dåligt, men när det väl är bra så är det å andra sidan kanske en av mina största favoritsmaker. Lyssna på den konstant rattvridna basen och det fejkkoklocksbyggda drivet, samt låtens euforiska men väl tillbakahållna explosioner. Allting så perfekt uppbyggt och avvägt. Om jag förra året hade författat en sådan där årsbästalista (vilket jag aldrig tänker göra om jag inte får obscent bra betalt) hade den här lätt platsat.

Guns'n'Bombs - Nothing is Getting Us Anywhere (Acid Girls remix)

Den finfina bloggen Acid Girls är renässansbloggare som inte bara sprider mp3-or utan även goda mixar.

Justice - Phan†om (†hunderous Olympian's Li†e Ghos†s Remix)

Att det här är den i mitt tycke bästa remixen på Justice "Phantom" hittills säger väl rätt mycket. Tillägnas skidskyttelandslaget i allmänhet och Wolfgang i synnerhet!

Här är zipfilen med alla låtar samlade.

Så, mp3-disco, ikväll torsdag, 21-01, Clitspit @ Södra Teatern. Sedan mässa med Allah & Christ, vi ses där!

2007-02-02

Lin Yi Lian - Yi Ge Ren

Vi fick ett mail häromdagen av en man med det vackra namnet Julius. Han berättade om en sång han hört på en buss i Shanghai. En sång som han ville ge "en chans att släppas ut från kinesiska radiostationer som bara spelar den i dammiga kinesiska bussar och taxis och in på något dansgolv någonstans eller kanske den västliga etern. Jag tyckte det skulle vara vackert om den fick höras av någon annan än mig och alla andra miljarder som bor i det här landet." Jag vill gärna hjälpa Julius med det önskemålet, då den bubblande lyckan (den sorten som stavas H-I-T) griper tag i mig då jag lyssnar på det här. Ty det kinesiska dunderfyrverkeriet till låt som är "Yi Ge Ren" låter som om någon exporterat vår käre Kopia till ett asiatiskt disco, där han fått uppdraget att sno sångmelodin ur New Orders ”True Faith” och utifrån skapa det en nästan ny musikbit i form av den perfekta indieeuron. Det är alldeles briljant catchy och håller säkert knappt en vecka ens, men jag kommer lyssna ihjäl mig på det här de få dagar den här öronkärleken varar och sedan le lite försynt för mig själv när jag hör den i framtiden. Bara för att på ett nyårsdisco i Tibet år 2033, då den 30 år yngre dj:n överraskar med att spela den, bli så vild att jag vevar kravatten i luften med husarmen och skakar Törley över hela dansgolvet.

(Jag bjussar även här på en japansk version av New Orders "Krafty", iscensatt av bandet själva och väldigt mycket bättre än det trista originalet. Läget har låtit vänta på sig länge, men nu är det här.)


Ikväll (fredag) spelar vi "Yi Ge Ren" och annan postindie, posttechno och stadshotellstrance på Retro i Malmö. Boat Club framför en konsert och vi skjuter såpbubblor och projektioner, 23-03. Imorgon, lördag, sker samma sak på Smålands och Vibrator i Lund, 22-02, fast utan Boat Club. Nästa torsdag, 8 feb, plockar vi sedan med mp3-spelarna och bubbelmaskinerna till Clitspit och Södra Teatern i Stockholm!

(Här är förresten den allra senaste versionen av Boat Clubs "Memories" inför konserten.)