Kopia - Save The Best For Last (Instrumental)

The man, the head honcho, the boss, the chief, the leader, the top brass, the top banana, the top dog, the big cheese, the big wig, the big wheel, the big gun, the big kahuna, the big enchilada, the king. Kärt barn har många namn. Vi kallar honom Douglas, hans musikaliska alter ego är Kopia. Låten ovan är en pinfärsk instrumental cover på en fin gammal powerballad av Vanessa Williams. Ikväll gästar han L'amour pour toi där vi spelar den bästa lyxelektroniken, mjukistechnon och sofistopopen, Björn spelar koklocka och vår man framför ett konsertstycke. Om ni ber om det snällt så kanske Douglas även presenterar sin mash-up på Charlies "Spacer Woman" och Whitney Houstons "I Wanna Dance With Somebody", med italianska syntinslag och tonartshöjningar. Vi ses där!

Pet Shop Boys - Minimal

Morgonens hype har förtjänat varje varmt ord och den som gav tipset ska ha ett lika starkt tack. Hela låten är en perfekt avvägd långsam explosion med ledmotiv i en vocoders viskade ord; "minimal, subliminal". Det har talats mycket om den sista minuten, med all rätt, för då de magnifika stråkarna sveper in som orkanvindar och musikens intensitet ökar, då återstår inte mycket annat att göra än att lägga sig ner på golvet, kapitulera, och försöka andas.

Action Biker - La Conjugaison Pour Tous

Sist jag såg Action Biker på Smålands var nog våren 2003, efter att Joakim tipsat mig och jag dragit med mig ett följe. Det var en charmerande spelning för alla oss som hade smak nog att inse det - men det känns som om det var evigheter sedan - före elektroniken på allvar lyckats ta sig in i folkhemmen, men väl efter att den långsamt börjat göra sig påmind i en del medvetanden (den hade ju trots allt haft nästan 30 år på sig i popmusikformen).

Ikväll av till Smålands igen, både för mig, L'amour à trois, samt för Sarah Nyberg Pergament och de övriga kända namnen i Kissing Mirrors och deras följe. Det ska bli riktigt trevligt. "Sandy Edwards" är antagligen den största hitten i Action Bikers laptop, då som nu, men frankofilen i mig älskar möjligheten att kunna dansa lite samtidigt som jag övar mig på de franska verben, så "La conjugaison pour tous" blir dubbad huvudlåt istället. Fransklektionerna hade varit så mycket uthärdligare om man fått inleda lektionerna med att sjunga med till den ljuvligt svängiga elektroniska klaviaturen i den här sången.

(Vi har några gästlisteplatser över, så maila L'amourmailen (lamouratrois at gmail com) om ni inte har studentleg eller vill använda era pengar till att köpa en drink till oss istället. Jag inser att det här är lite i sista minuten, men vi kollar mailen tills 21 och ringer er med bekräftelse om ni uppger ert telefonnummer. Förresten så anordnar vår vän Douglas/Kopia en konsert med Kissing Mirrors på Nya Tröls i Malmö, 21.00 i Malmö imorgon torsdag, för alla er som inte har möjlighet att gå ikväll, eller vill se dem igen. Jag vill även gärna påminna om att ni inte ska boka upp er för något annat än L'amour Pour Toi på lördag. Det är vår första egna klubb tillsammans, Kopia spelar live, och vi ger er den bästa musiken till projektioner och Björns danslektioner.)

Kate Bush - King of The Mountain (Cloudbusting Dub Remix)

Sen jag upptäckte Kate Bush tidigare i vintras (sist av alla, jag vet) har hon legat på topp på min last.fm var och varannan vecka känns det som. För att variera mig åtminstone lite har jag blandat gamla originalversioner med nya bootlegremixar. Emil skriver om en fin sådan här, men själv tycker jag att Grand Canyon (vem är det egentligen?) gör det ännu bättre med sin "Cloudbusting Dub Remix". Jag menar, här dyker ju de varma laserpistolerna upp igen!

Otur - Apart (Mr Suitcase Snowbound Mix)

Nicolas Makelberge & Otur och Mr Suitcase (och Le Sport!) är kanske de enda som alltid lyckas värma våra hjärtan. Ännu finare känns det när de gör saker tillsammans. Idag kommer jag inte på hur jag ska kunna beskriva deras briljans mer än vad vi redan gjort men som bekant säger förhoppningsvis en bild mer än tusen ord.

Pikko - Hide and seek

Jag tänkte sätta en bild på tårarna som kom när jag hörde den här sången i morse men de syntes inte så bra på bilden så ni får se det magnifika omslaget istället. Oh Pikko! Vi spelade skivor på Metro i Malmö igår och någonstans mot slutet, i närheten av Alla har glömt med Towa Carson, fick jag en cd-r av en stilig ung man och en lika förtjusande tjej. Vi tror det var Pikko. Jag vet att jag älskar dem. Jag kan ärligt säga att det här är en av de bästa sångerna jag skrivit om på L'amour a trois och kanske en av de finaste jag någonsin hört. Tårarna är ett bevis på det.

"we are pikko we really like things that are somewhat broken, busted or rough and still very beautiful we are one dancer that sings and a tall guy with a tiny syntheziser and we're in to romantic stuff we're kind of tired of trademark pop, gangsta rap, and boring superficial career conceptual shit we'd rather dance and cry and smile and kiss our age combined is 50 we hope u like us to..."

Jag vill också bara dansa, gråta, pussas och le omvartannat tillsammans med den skira rösten och bitterljuva melodin och ja Pikko, herregud vad jag tycker om er.

Vapnet - Färjemansleden

Alla de bästa banden rör upp känslor. En (o)vän sa på Emmaboda, under världens vackraste sommar, att Vapnet är det mest menlöst hopplösa som finns och när jag läst och hört om dem den senaste tiden verkar det som det finns många som håller med. För mig är det precis tvärt om. Det har varit förbehållslös kärlek mellan oss, från ensamdans till Kalla mig, genom Sibiria för att stanna till vid Thoméegränd och vila ögat på maskrosorna som lyckats bryta sig upp ur dess asfalt. Ett tag ångrade jag att jag flyttat från Göteborg bara för att det verkar som att de spelar in nära mitt gamla hus på Masthugget. Det var en eftermiddag i San Diego när jag var besatt. Nu är jag bara förälskad men förälskelsen är det finaste som finns, eller hur?

(Vapnets skiva "Jag vet hur man väntar", som består av en ingång och ett helt kvarter trevliga vägar och gator som troligtvis ligger i Östersund, kom ut igår på Hybris. Du och jag kan ses på Metro i Malmö imorgon för då är det dags att umgås med L'amour a trois igen. Det blir roligt.)

Ms John Soda - Hands

Varje gång jag är på väg till min barndomsstad, Linköping, har jag ångest för att komma tillbaka till vanligheten, det likriktiga utbudet av saker att hitta på och påminnelserna om allt som hände där under ungdomsåren. Både fin nostalgi och jobbiga minnen i och för sig. Ändå känner jag mig sorgsen varje gång jag ska åka hem eftersom några av mina finaste vänner också varit hemma. Jag glömmer nog bort det ibland när jag är på väg dit. En helg där man dansat utklädd till tant, scout, viking och badvakt, besökt slott och spelat vevgrammofon är inte så dålig. Om det är någons händer som förtjänar att hållas idag så är det verkligen de här vännernas.

Ms John Soda är några tyskar som både gillar att åka skridskor, spela i Wien imorgon och göra skivor som heter "Notes and the like" på Morr Music där även tidigare omskrivna Electric President har sitt hem.

Ann Lee - 2 Times

Tunes United - Celestial (molested by Unarmed Enemies)

Det är lätt att tycka om den så kallade fienden om de gör så älskvärda saker som Unarmed Enemies. Jag önskar att fler av mina fiender tänkte på det sättet. Nu senast har de packat in Tunes United i ett lyckorusigt födelsedagspaket av kolsyrat, leende blipblop och strax innan den händelsen stal de mitt hjärta med Show me your plans. "Celestial" avslutas med varma laserpistoler vilket kan bli vårens främsta modeinstrument.

The Postal Service - Such Great Heights (Remix by John Tejada)

Jag sköt på Parisresan lite. Det blir Berlin över helgen istället, Göteborg till påsken, och London direkt efter det. Det blir fint med lite miljöombyte. Jag tror dock att jag tar med mig min längtan efter mer Postal Service på bussen, tågen och flygplanen, samt delar med mig av den till er på det här viset:

Nedan följer några mixskatter som innefattar världens bästa postverk. Den bästa är TPS egen remix på "Do You Realize?" (Flaming Lips - Do You Realize? (The Postal Service Remix)), som faktiskt är ännu bättre än originalet. Men John Tejadas vackra version av "Such Great Heights (The Postal Service - Such Great Heights (Remix by John Tejada)) är nyare för mig, speglar mina egna känslor av saknad efter bandet musikaliskt mest precist och får därmed äran av att bära rubriken.

Bara grejen att få idén att klä Nina Simone i elektronisk kostym (Nina Simone - Little Girl Blue (Postal Service Remix))är pretentiös på det briljanta viset, och utförandet är överraskande fint. Feists "Mushaboom" har vi postat Mockys mix av tidigare. Tps version (Feist - Mushaboom (Postal Service Remix) är bättre än både originalet och den mixen.

Nu tar jag semester från både Malmö och musikspridandet. De som läser hela texten och laddar ner alla fyra låtarna får gärna skriva det i kommentarerna, så skriver jag upp er på min icke-fiende-lista.

The Mexicos - What is love

Häromdagen när jag kom hem från en grå dag blommade det hela upp så snart jag öppnade dörren. Jag hade fått en present från Marja Tonteri Tollgren som ligger bakom Dig Your Own Grave. Innanför tunt blomsterpapper, som jag hoppas hon fått tillsammans med en bukett liljor eller någonting annat fint hon borde få, gömdes 12 tagningar av storverket "What is Love".

My Enemy parar Jesus and Mary Chains glittrande svartmod med sin egen och Haddaways briljans men just nu lämnar ändå The Mexicos starkast avtryck. I och med detta lite glitchiga örhänge framstår de inte som en lätt konturlös poporkester längre utan istället som någonting alldeles underbart. De har förstått att Haddaway inte borde hamna i hellvettet (vilket en kille jag träffat hävdar) utan istället på ett TGV tåg på väg mot Eurohimlen.

(Även om ni inte tycker om What is love är det värt de få kronorna skivan kostar bara för att få Liina Nilssons jättefina omslag, som ni tex kan lägga kärleksbrev eller tågbiljetter till Paris i, under tiden ni lyssnar på skivan.)

Le Sport - It's not the end of the world (Vapnet Rmx)

Den Vapnetsignerade remixen på "It's Not The End Of The World" bär ett lika personligt musikaliskt avtryck som Billy Rimgards, eller Le Sports eget för den delen. Vapnets preferenser i det här fallet är lekfulla, somriga, gitarrlalliga, syntstråkiga, bongotrummiga, nästan flöjtiga. Flöjten är något jag inbillar mig egentligen, men den passar fint in i beskrivningen. Mitt favoritickeslut på världen hittills är förtrollande charmerande!

Coldplay - Clocks (Röyksopp's Trembling Heart Remix)

Det är Röyksoppmix-dagar här på L'amour. Den här heter "Trembling Heart remix", och är en gungande vacker elektronisk bas- och diskantmatta över herr Paltrows sköra stämma (som i den här versionen för första gången någonsin påminner lite om Ian Curtis). Det är nästan lika fint som Lu Conts plastikkirurgi på Gwen Stefani.

(Förresten tänkte jag åka till Paris snart igen. Är det någon som bor där som kan tänka sig en snyltgäst? Jag är inget vidare på hushållsarbete, men kan om inte annat leka dj med iPoden i er lägenhet.)